Den här natten har jag sovit så det är inget intressant som har hänt.

Därför kommer jag att ta upp lite blandade saker ur mitt liv.

Först vill jag bara säga att det är så tragiskt att se dessa unga söta tjejer och även killar gå här på psyket med ätstörningar. man blir ledsen av att se hur magra och bleka dom är.

Hur som helst så ska jag berätta om en händelse för många år sen då jag försökte att ta mitt liv många gånger.

Det var kväll och jag satt i det lilla dagrummet helt ensam.

Visst, dom kom och kollade mig med jämna mellanrum och just då gick det en bra film på tv.

Tv:n stog högt upp på en hylla så att flera skulle kunna se, men som sagt jag var ensam.

Jag kände mig ensam och övergiven så varför valde jag att sitta i det lilla,lilla rummet när jag kunde ha haft sälskap av andra medpatienter och personal.

Det var rätt sent när filmen tog slut. En skötare kollade till mig och sa till mig att det nog var på tiden att komma i säng. Ok! jag ska snart stänga av tv:n.

Nu hände det något konstigt med mig. Jag gick fram till tv;n och plötsligt uppenbarade det sig en ljusning(tyckte jag ialla fall.) JAG SÅG EN SLADD. Snabbt som ögat drog jag ur kontakten. Ställde mig på ett litet bord och snurrade sladden runt halsen. Jag böjde mig ner försiktigt så att bordet inte skulle tippa.

Jag började kvävas. Det började susa i mina öron. Ett enormt tryck i huvudet var det sista jag minns.

Vaknade på IVA och va såååå besviken att jag än en gång misslykats att ta död på mig självä

Igår fick jag en sån panikångesr att jag inte kunde vara stilla.  Jag försökte att sitta men det gick inte. Jag skrek åt ´dom stt ts hit en läkare.

Min kontaktmsn gjorde alltl kunde kunde för att jag skulle sitta ner en stund. Han kom med kaffe bl.a men det gick bara en liyen sttund. Fram och tillbaka i denna korridoren och blav bara värre och värre.

Till slut kom läkaren och vi började diskutera olika sorters tabbleter. hon ville pracka på mig sådant som jag har kämpat för att bli av med. Nu blev jag såååå förbannad stt jag gick ut med buller och bång. Slog igen dörren så att jag troddë den skulle lossna.

Jag gick ut och blossa och satt mig i en stoll helt utmattad. Efter en stund kom en sköterska med en stesolid och lite heminevrin. Jag kommer inte ihåg hur jag kom till sängen, men vaknade där fullt påklädd.

Det bästa var ju ett jag sovit HELA natten måste sluts. ska få fotvård.

Igår somnade jag totalt slutkörd. Jag grät och grät så tårarna faktiskt tog slut.

Jag ville bara dö. När jag nämde det till en vårdare så sa han- tänk på dina barn.

Självklart tänker jag på mina barn och barnbarn men när ska jag tänka på själv.

NÄR ska jag få bestämma över MITT liv. Jag kanske inte vill ha den här ensamheten.

Min bästa vän är tv:n som jag måste slå till lite då och då. Alla säger GOD MORGON!

För mig är det ingen GOD morgon, det är  bara morgon. för god är den i alla fall inte för mig.

Jag vill bara bli utskriven så att jag kan åka hem och   bestämma själv hur mitt liv ska vara.

Jag skriver mer ikväll OM jag överlever dagen.  

Idag har jag varit hos en psykolog och han fick mig att börja gråta.

Tårarna vill inte ta slut.

Han hittade en av dom ömma punkterna som jag bar inom mig.

Min dröm hade gått i kras.

När jag var i tonåren drömde jag om att ha en hästgård och den blev sann.

Jag och min dåvarande sambo köpte en liten gård och dom första hästarne kom dit.

Vi skaffade barn(2 flickor) och jag hade en son sen tidigare

Jag red och hade många vänner inom hästvärlden.

Så kom dagen då allt började spricka. Jag gick in i den berömda väggen. Jag skar mig, tog  överdoser och har även hängt mig och blivit räddad i sista stunden.

Min sambo tröttnade och sa en dag att vi inte kunde fortsätta. Det måste bli ett slut.

För att underlätta för honom så sa jag att även jag har tänkt på det men det var inte sant.

Det skrek inom mig men jag kunde inte göra så mycket.

Han bor kvar på gården och har även hittan en tjej.

Jag gråter och gråter. Det vill inte ta slut. När vi flyttade in så kändes det så rätt.

Det var precis som om jag alltid hade bott där. Detta var ju  MIN önskedröm. Jag fick njuta av den i ca 22 år. Jag gråter och det vill inte ta slut. Det var ju MITT hem. Nu bor han och min dotter där och kanska flyttar den nya kvinnan in.( det är ju mitt hem, min dröm som nu har gått i kras) detta är en del av mitt liv som har gjort det då svårt arr gå vidare.

Mitt hem. min gård,Mitt liv i spillror. Ohhh om jag kunde vinna på lotteri eller något annat så attjag kunde köpa tillbaka detta underbara hem.

Det har gått åt många näsdukar medans jag skrev detta men jag kände bara att jag måste.

Nog för i dag. Kommer mer imorgon( tror jag)

Att sitta och sova en hel natt i soffan är ju helt sjukt.

Det var ett bra tag sen som jag har sovit sååå  bra men det var väl för att valvakan i USA var så långtråkigt.

Förresten man får väl gratulera Obama till segern och lyckönska honom till ytterligare 4 år i vita huset.

Igår orkade jag inte skriva något för hela dagen var så ångestfylld.

Jag krampade en hel del så max gränsen för med. var tagen ganska tidigt på dagen.Vilket helvete jag hade när man ligger och krampar och inte kan få hjälp. En extra dos fick jag tack vare att en läkare var kvar på avd och kunde med egna ögon se hur kramperna såg ut.

I måndags var jag hemma på en dagspermision och träffade min nygamla kontakt på öppenvården.

Full av ångest satte jag mig i bilen och ta mig sjutton om inte den också hade ångest för den gick som en kratta.

Jag fick ett roligt besök av Madde med sin lilla fina hundvalp och min dotter kom så hon och jag gjorde lite käk tillsammans. Som ni ser så händer det inte så mycket i mitt liv. Det jag saknar är gospel kören.

Jag önskar att jag hade en sån tur att vinna på  något lotteri och kunna köpa mig en liten stuga eller en liten kolonilott.

Vi får väl se om det händer något roligt på avd 23 idag.

Tjolahopp  

Jag skrev inget inlägg igår em. för att det hände inget nytt, men idag ska jag åka hem på

permission.

Jag är hypernervös för jag ska till tandläkaren och göra en rotfyllning.

Jag hoppas även med att hinna hälsa på MINA VÄNNER på Nymålen. Saknaden är stor efter både djur och människorna.

Det där med att sova kan man ju glömma. Jag har varit vaken sedan kl 01:00 och varit såååå röksugen. Tror ni att han var snäll och öppnade? Näha .Han har gjort det eng men aldrig mera.

Mår man dåligt och är rökare så gör ett bloss en hel del. Dette är ju igentligen ett stort missbruk när man gör vav som helst för ett bloss.

Jaha då var det söndag morgon. Igår hade jag ännu en sån där kväll där jag blev aspackad.

Jag kunde inte stå på benen utan fick hjälp av två styckan som nästan fick bära mig till sängen.

Som vanligt så vaknade jag kl 01:00 och kunde inte somna om utan gick ut till nattpersonalen och höll dom sällskap. Tack och lov så hände det inget dramatiskt denna natten.

Jag börjar bli rädd för att somna eftersom jag har gått i sömnen tre nätter i rad.

Maria har varit och tänt ett ljus hos Pepsi och Gunte(våran kära hund och ponny).

Jag tänkte mycket om dom och vilka roliga stunder vi har haft tillsamans.

Hon tände även ljus hos morfar,farmor och farfar. Det är synd att barnen aldrig fick träffa sin morfar och farfar.

Det ät tidigt på morgonen så det har inte hänt så mycket än så jag fortsätter ikväll.

Tjolahopp  

Någon har skrivit till mig att jag är så elak som kastar skit på mina syskon  och att hon aldrig kommer at läsa min blogg.

Orden som skrevs var väldigt bekant.

Jag har gått igenom min blogg och hittar ingenting som är elakt bara en notis till en av mina syskon.

Det är så fegt att skriva i ett annat namn och att jag inte kan besvara det.

Jag vet med största sannolikhet vem personen är.

Ska bli spännande om jag får ett svar på det jag nyss har skrivit.

INGET NAMN OCH INGENGLÖMD!

Tjolahopp