Nymålen är ett ställe med en massa olika djur som ko,hästar,grisar,höns och får. Fåren är en gammal lantras så dom är med i en genbank. Grisarna är en gammal ras som heter blommeröd och är också med i en genbank. Hästarna är en Nordsvensk och är mycket vacker att titta på, sedan har vi en ardenner med sitt nu två-åriga föl vid sidan och vi har även en gammal men gosig fjordingn.

Två mini-grisar och förstås dom hemska gässen. Ingen annan än jag tycker om dom för dom bits. Mig har dom inte gjort något men det kanske är för att jag ger dom mat och mycket kärlek. Jag undrar hur dom har det för det var längesen jag har varit där eftersom jag ligger inne på psyket.

den här gården drivs så att vi med olika problem kan komma ut och göra något vettigt och även sitta och bara prata med andra utan att någon har några förutfattade meningar. Nu är det på gränsen att det ska läggas ner p.g.a att vissa byggnader behöver ses över och ingen vill betala. Kommunen ägeroch landstinget hyr. Vad vi som jobbar där tycker skiter dom fullständigt i.

Oskarshamn är en stad som hellre slänger in en massa pengar på ishockeyn. Vi som redan ligger ska hållas nere. Varför ska vi ha det bra? När man har varit på gården ett tag så kanske man kan fortsätta i en annan verksamhet och so småningom komma ut i arbetslivet igen. Vi långtids sjuka har inte själva valt att hamna i denna situation utan vi har jobbat tills vi gått i väggen och har fått psykiska problem som depression, ångest och  andra problem.

På min facebooks sida har jag startat en sida som heter rädda nymålen. Kära,kära läsare gå med på denna sida genom att fråga så att man ser erat namn så fixar sig resten.  

Kram på er och ha det bra.

Nu är det so gottt som klart att vårat kära Nymålen läggs ner. Vi ska ha en namninsamling på flanaden på Lördag i Oskarshamn så snälla ni <<<<<<<skriv erat namn på listan. Orkar för tilfälligt inte skriva mer just nu  

Nu var det ett bra tag sen jag skrev men jag har inte mått så bra.

Nu har jag varit på psyket i 3 månader och jag ser ingen jusning än.

För ett par dagar sen försökte jag att göra självmord.

En lampsladd om halsen och sen bara hänga. Tyvärr så kom personalen in i rummet i sista stund. Jag hade slutat andas men hade fortfarande puls. Själv mins jag mest av att jag vaknade på iva med en massa nålar och slangar hit och dit.

Jag tänker fortfarande på att ta självmord men nu får jag injektioner så att jag får sova mycket.

Jag tänker på mina barn varje dag och vilket helvete dom får gå igenom med en sådan mamma.

Nu var det ett tag sen jag skrev för jag har varit med om något väldigt dramatiskt,

Mina kramper var så svåra att jag fick hjärtstillestånd men en skötare och en sjuksköterska fick igång hjärtat tack vare hjärt och lung räddning.

Jag hatar julen. Det är så många måsten. Köpa julklappar fast man inte har råd, för vad vore julen utan klappar.

Bara detta med att vad ska jag köpa. Man kan ju inte bara köpa sådant som dom inte är intresserad av,

Barnen idag är ju ganska bortskämda så man vet ju inte vad som kan glädja dessa små sötnosar.

För att inte tala om dom stora barnen. Vad behöver dom? Något till sina hem, men vad?

Det enda jag ser fram emot är att jag ska fira jul hos min son och sedan att få vara med och sjunga julkonserterna i mellan dagarna.

Så klart sjunger jag i gospelkören.

I Februari ska vi åka till Gävle och sjunga i två dagar och det ska bli jätte, jätte roligt.

Jag är fortfarande inlagd på sjukhuset och vet inte när jag blir utskriven men jag hoppas att det blir snart.

 En annan sak som jag har gjort är att operera min stortå för nageltrång och i januari ska dom ta den andre stortån.

Nähäpp! nu får det vara bra för den här gången. God jul och gott nytt år vill jag önska till alla mina läsare.  

igår var det en härlig dag. Emma och hennes kille bjöd mig på asiatiskt buffè. Gu va gott det var.

Jag var hur pigg som helst hela dagen och kvällen. Det blev mänga skratt på avd.

Idag kom ett rejält bakslag. Fm gick ganska bra men så kom em.

Helt plötsligt började jag att ha svårt andas. Det var panikångesten som kom. Snabbt tryckte jag på larmklockan och personalen visste med en gäng vad som gällde.

Med. kom snabbt men jag krampade och skakade nått så fruktansvärt. Det går inte att beskriva.

Efter en stund kunde jag gresa på mig och en vårdare höll i mig så jag kunde börja gå normalt igen.

Trött i hela kroppen hamnade jag i sängen och somnade.

Pang sa det i en dörr. Jag vaknade och började krampa igen. Jag fick ingen luft. Till och med musklerna i halsen drog ihop sig. Mera kramplösande med. Nu var jag så fullproppad med medicin att jag knappt kunde stå på benen.

Hela kroppen skakade. Fick sätta mig i en fotölj och jag tror att jag somnade där en stund.

En vårdare som även är min kontaktman satte sig bredvid mig när jag vaknat och tröstade mig med att det kan bli lite bakslag ibland. Han är en sån hjälpsam och mänsklig person så att man skulle vilja packa ner honom i väskan och ta med honom hem.

Jag sov sedan hela kvällen. Vid kvällsfikat blev väcktes jag, Tog en fika och några rån men höll på att somna vid bordet. Imorgon åker jag hem på tre dagars permis. Hoppas det går bra för då kanske jag kan bli utskriven innan jul. Håll alla tummarna för mig att det ska gå bra. Kram på er alla och var rädda om varandra. Livet är så skört.

Igår fick jag en ny rumskamrat och ve o fasa vilken mardrömm.

Hon gick och gnolade hela tiden och sjöng så att nackhåren reste sig och slog bakut.

Jag sa till om att det går inte att dela rum med denna stackars kvinna.

När dom också hade fått nog så flyttades hennes säng till ett annat rum men hon hörs överallt.

I natt har hon gnolat.sjungit och skrikit på någon som inte finns. Nu har jag med flera fått hörselproppar men vi hoppas alla att hon kan få rätt hjälp inom det snaraste. Hon mår dåligt och det gör även vi andra om vi inte ens kan sitta i dagrummet. En sak är säkert, hon skulle inte kunna vara med i våran gospelkör för där går gränsen.

Min kära dotter Maria var och är så ledsen. Hennes kille har gjort slut. Det var ett hårt slag för jag vet att hon skulle göra allt för honom. Det är inte så lätt alla gånger att få allt att passa ihop. Båda jobbar och är så duktiga. Man kommer hem och är trött. Maten ska lagas, hästarna ska ha sitt och huset ska också få sin beskärda del. Jag tycker att ha lite skit i hörnen gör inget utan man får ta lite i taget. Huvudsaken är att man sköter sitt jobb och tar hand om djuren sen får man försöka kompromissa med resten. Man är ju två och då borde det inte vara alltför svårt med att hjälpas åt lite här och lite där.

Jag hoppas innerligt att dom hittar tillbaka till varandra.

Jag håller alla mina två tummar.

Jag tänker på dig gumman och har haft svårt att sova. Ville bara åka hem och ge dig en riktig bamsekram.