Det här med psyket är ett stort gissel.

Nu när våren närmar sig med ljusare dagar och fåglar som börjar sjunga för full hals ja då blir man depprimerad. Borde det egentligen inte vara tvärt om.

Nu ska man vara pigg och glad. Bara njuta av naturen och se när knopparna börjar visa sig i rabbaterna.

Jag däremot får alltid en svår deppresion denna årstid. Helt sjukt alltså.

Däremot hösten älskar jag. När mörkret faller på och man tänder en massa ljus. Kryper ner under en filt med en bok eller stickar eller bara gosa med mina djur.(2 katter och en hund)

Jag sjunker mer och mer för varje dag och kan inte ta på varför jag känner så här. Tack och lov så har jag ju min lilla hund som måste rastas annars hade jag låst in mig och inte öppnat för någon.

Saknar männsklig kontakt men på samma gång vill jag bara vara ifred. Visst är psyket ett krångligt gissel. Eller hur?