Igår sjöng vi gospel idag jagar jag gåsägg. Ni ser va olika dagarna kan vara. Det där med att jaga gåsägg är ingen lek. Vill man ha något djur som ska vakta tomten eller gården, då ska man skaffa sig ett par gäss. Det är bland det ettrigaste man kan ha. Kommer man nära skriker och fräser dom. Springer man ifrån dom så har man dom i haserna. Jag har lyckats klara mig men man har sett hur en del kommer farande med en gås i hälarna. Det gör så fruktansvärt ont när dom nyper. Iallafall så har jag plockat in en massa ägg och lagt i äggkläckaren. Även några stridshönsägg.

Jag vill inte att bloggen bara ska handla om allvarliga ting, så lite av min nuvarande vardag kan ses här. Där jag bodde ute på landet har mina döttrar sina hästar. Deras pappa bor kvar. Jag rider någon gång då och då. Har själv pysslat med hästar i över 40 år och kan inte sluta. Just nu ligger min jack russel som heter Pepsi i min säng och drömmer. Sprattla med benen småskäller och morrar. Han e för go men han börjar bli gammal. (12 år).

Nu på lördag ska mitt barnbarn döpas. Hon har fått det fina namnet  Nellie. Maria ska även sjunga . Hon och hennes syster ska bli faddrar till henn och det tycker jag är kanon. Nähä måste sluta nu klockan är sen, ska upp tidigt. Hm funderar faktiskt på att göra en följetång på gåsäggan. Då blir det så här. Morgon:vänder äggen. Kväll: vänder äggen och kollar fuktigheten. Att skriva så här dag efter dag i 30 dygn DÅ blir man nog knäpp. Tjolahopp  

Idag ska jag och Maria sjunga gospel i Döderhults kyrka. Våran kyrkoherde ska gå i pension. Gospel är så otroligt roligt att sjunga. Man blir så otroligt glad av det. När vi har varit på turne`i sverige så kommer t.o.m gamla människor fram och är sååå lyckliga. En gång kom det fram en älder kvinna med rollator, gav mig en kram och försökte dansa så där med att vicka med höfterna. När man ser sådant bli man varm om hjärtat.

Nu är det snart sommar uppehåll. Det tycker jag inte om. Att gå på övning varja söndag är ju så roligt ,sjunga på högmässa en gång i månaden( skulle gärna sjunga oftare). Vilken glädje.Jag räknar mig inte som kristen men jag är en sökare. Alltså en som söker den rätta vägen.

Igår gav jag Maria en ridlektion med lite inslag av hoppning. Lottis är ju ett varmblod så hennes hoppstil var rätt så intressant. Hon har visst tävlat någon gång och fått rosett.

Jag kommer att trycka på Maria att det viktigaste är ju markarbetet. När den fungerar så kan man börja lite mer med hoppning. Maria har nu efter alla år börjat lyssna på mina förklaringar och märkt att dom verkligen fungerar. Bättre sent än aldrig.

Emma(Marias storasyster) jobbar 7 mil hemifrån så hon kan tyvärr inte rida sin D ponny mer än på helger. DÄR har vi en som kan hoppa. Han älskar det. Otränad med ett markarbete som inte riktigt fungerade hoppar han 1,20 hinder utan problem. Vi försöker hitta någon som är villig att rida honom mitt i veckorna. Det är en tjej på gång så vi får se om det fungerar.

Nu är det snart dags för barndop. Min son och hans sambo fått en liten dotter som ska heta Nellie. Han har även två bonusbarn. Det roligaste är att det är två flickor. De ni, bo ihop med 4 tjejer kan inte vara lätt. Lycka till Jocke.

Det här var väl lite blandad kompott. Om jag inte är alltför trött fortsätter jag ikväll med mitt dramatiska leverne under min depp. period.

Ska bara skriva lite nu på morgonen. Har varit ute och gått med Pepsi och nu väntas fika. Inget smakar så gott som kaffe på morgonen. Mina planer för idag är att ge Maria en ridlektion. Hon ska hoppa lite idag om Lottis är på gång. Annars funderar jag på om vi inte ska rida ut tillsammans.

Vädret är väl inte det bästa, men det är bara att ta på sig ordentligt. Vi måste även komma igång med stängsel runt en hage så att dom får nytt bete. Jag är lite bekymrad för det växer dåligt. Hoppas att det lilla regn som kommit gör susen. Min andra dotter är kvar hos sin kille den här helgen så Maria och jag får göra det själv. Det ska nog gå bra. Maria skulle komma hem tidigt men hon ligger nog på  "armen" som man brukar säga.

I morgon sjunger både hon och jag i gospel kören . Det blir avtackning av våran kyrkoherde. För att inte min blogg ska bli för alvarlig tänkte jag hoppa in lite med hästarna och alla andra djur jag håller på med.

Gospelkören är det roligaste som finns. Vi är ungefär 100 st. I höstas var vi på turne i både Tyskland och Holland. Jag kommer att skriva om den turnen lite då och då. Jag kommer även att visa lite bilder därifrån.

Nähäpp nu är det fika. Tjolahopp  

Som sagt innan jag blev avbruten så hade en distrikssköterska larmat ambulansen och jag fick sitta i baksätet skitig och blöt som jag var. Jag skämdes och sa att jag kan vänta utanför. Men hon var en underbar människa. Kramade mig och satte på full värme i bilen. Ambulansen kom och jag fick slita av mig dom blöta kläderna. Om ni visste vad skönt det var!

Kom in på sjukhuset skakande som ett asplöv. Mängder med poliser. Fattade inte att det var till mig. Jag visste ju inte om det stora pådrag som pågått. Min dåvarande sambo, mina barn, min mamma och min sk syster kom in. En del grät och alla var bleka men såg lättade ut. Min syster tvättade av mitt ansikte och någon gav mig vatten. Min sambo plockade älgloppor ur mitt hår.

Barnen såg helt förskräckta ut men efter att sett mig i spegeln så förstår jag. ( blev faktiskt lite rädd själv) Så skitig och skrumpen efter allt regn. Min mamma sa att jag hade gått ner många kilon på tre dar. ( inget ont som ibland har något gott med sig).

Kläderna var bara att slänga. Gu vad dom stank. Han fick verkligen knyta ihop påsen ordentligt. Jag vet inte om det var innan alla kom in eller efter men polisen var noga med att jag skulle identifieras så det inte var någon annan.

Inte för att vara elak på något vis men det var skönt när alla hade gått för då kunde jag slappna av och försöka vila en stund. Jaha efter denna resa blev det förstås psyket som gällde. Polisen körde mig dit och dom var hur snälla som helst. Allt var fortfarande lite dimmigt. Förstod inte hur jag hamnade i skogen.

Jag var relativt oskadd utom stora sår på insidan av låren. Jag var och är tjock så det blev ju friktion och med blöta kläder kunde det inte bli något annat. Jag var så slut så duschen fick vänta tills nästa adg. Jag somnade nog på en gång (tror jag). Nu får det var bra för den här gången och håll tummarna så att inte denna omgång upprör en person som inte begriper bättre. Tjolahopp  

Jag har tre barn som är vuxna nu men dom fick verkligen lida under denna hemska tid. Även resten av min släkt fick lida. Att någon tar saken i egna händer och är förbannad för att jag inte skriver om hur dom känner är sjukt.

När jag började blogga skrev jag att det var hur JAG upplevde min sjukdom. Vad dom "andra" kände kan ju inte jag veta.

Min dotter har berättat hur hon upplevde när jag var vilse i skogen. Hon nämde vilka som var med och letade. Polis, militär, bybor och ANHÖRIGA. Det var ju inte så bra med ANHÖRIGA. Det skulle förmodligen ha stått ett namn bara. Nu fick hon ingen publicitet så stackars min dotter plus mina andra två barn. Anhöriga är ju mer än en person. Alla mina syskon även min mor och min dåvarande sambo slet som djur för att hitta mig.

Dottern fick skit på sin blogg. Sonen får telefonsamtal om hur sjuk jag är. Min andra dotter får höra en massa om vad jag tycker om hennes pojkvän.( vilket inte ens hälften är sant). Jag hoppas att dom vill komma och hälsa på mig så att vi kan prata. Ska bjuda hem dom när dom är i stan. Nu väntar jag på att någon anhörig ringer direkt till mig. Inte till barnen. Är inte så feg så jag gömmer mig bakom någon annan.

Det konstiga är att denna person som vill göra en anmälan sa till mig" du borde hålla föredrag om dessa år, eftersom du kan en hel del nu om sjukvården mm".

jaja nog om det. Ikväll blir fortsättningen av vilse temat " när jag kom till sjukhuset"

Tjolahopp så länge  

Tyvärr så är det " någon" som inte förstår att det jag skriver handlar om MINA upplevelser under min sjukdoms period. Men denna personen vill ju alltid vara i centrum så nu brinner det i knutarna. JAG har inte gett ut några namn för det gjorde hon själv nu när hon har kommenterat mina inlägg.

 Hon ringer runt eller låter sin åldriga mor ringa runt till mina barn. Att hota  med både det ena och det andra gör ju inte saken bättre.  Det hon inte vet är att mina barn begriper vad jag skriver men det är kanske för att dom inte behöver vara i centrum.

Att säga att mina självmordförsök var ett sätt att få uppmärksamhet är väl inte helt fel. När man bara gör svaga försök är det ett rop på hjälp. Så fungerar depp och ångest. Det hon inte vet är att jag har varit död två gånger där dom fick igång hjärtat i sista min. Egentligen är det fler gånger. Fick ofta svåra krampanfall när jag låg på psyket. En natt stannade hjärtat två gånger så det blev hjärtintensiven.

Kanske sökte jag uppmärksamhet då också? Vet ej, för jag var inte vid medvetande då . Hon som gapar så mycket och skyller på att det är min sjukdom. Det är en skymf åt alla dom som har samma prognos som jag. Vi är faktiskt inte dumma i huvudet. Inte utvecklings störda som hon vill påvisa.

Märk väl alla som läser detta, att inga namn är nämda och har aldrig gjort det , bara min ena dotter som lever tillsammans med mig eftersom vi bloggar lite tillsammans ibland. Tyvärr har även hon fått en massa skit från denna person men det var samma där. Hon fick ingen uppmärksamhet där heller.

Fortsättnig följer någon annan gång, för just nu koncentrerar jag mig på att  fortsätta skriva om MINA upplevelser. Tjohopp  

Nu har jag varit uppe i ett par timmar. har svårt att sova. Idag är det åter dags för djuren men bara fm. När jag kommer hem  blir det att plantera lite växter.

Ikväll fortsätter jag min berättelse om hur det var " efter" äventyret i skogen.

Jag vill bara tala om att det jag skriver är absolut sant. Det skedde många dramatiska händelser under denna period.

Ok. Låt dom träna lite så kommer dom nog fram  och hjälper mig hem . Efter att ha gått i en evighet ropade jag " nu räcker det , Jag vet att ni går bakom mig". Inget svar. Dom hade försvunnit. Förbannad gick jag upp på ett berg, satte mig ner och bara blundade.

Fortfarande regnade det. Kläderna var genomsura. Har aldrig frusit så mycket. Plötsligt fick jag se min dotter(Maria) och hennes kompis Elin komma springandes nedanför berget med var sin ponny i grimskaft. Dom hade byggt en liten hinderbana som dom tränade ponnyerna att hoppa över. Jag sprang ner och ropade att dom skulle vänta på mig men dom försvann bland träden. Ok det gör inget för jag kan ju följa hovspåren.

 DET FANNS INGA SPÅR! Det är ju inte klokt för jag SÅG ju när dom sprang förbi. Konstigt nog fick jag för mig att det bara är en liten bit  kvar så kommer jag ut i byn.

 Nu började det mörkna igen och då såg jag samma plats som  jag sov på natten innan. Det fanns inga barn i skogen, det var en synvilla, även killarna som spårade var en synvilla.

 Nu brydde jag mig inte om att det var blött utan sjönk ihop och somnade. Det ville aldrig sluta att regna. Hade svårt att sova men det var så mörkt att jag inte såg något. Efter ännu en helvetes natt  fortsatte jag att gå. Irrade omkring tills det blev efter middag.

 Plötsligt doftade det  kaffe.  Det finns väl ingen som kokar kaffe här i regnet . Nu såg jag en rökpelare och gick dit ropandes att jag irrat omkring i flera dar. Snälla hjälp mig. Rökpelaren försvann. Inte nu igen! Bland buskarna stod en jägare. Hjälp mig ! jag ser dig. Vips så var han borta. En bil gasade iväg och då följde jag ljudet. En grusväg "HURRA". men åt vilket håll skulle jag gå. Först gick jag åt ett håll men efter en stund vände jag . Efter att ha gått någon km ser jag en bil. När jag kommer närmare gasade den iväg så det sprutade i gruset.

Nu kom jag fram till en asfalterad väg . Kände igen mig. Det var jättelångt hemifrån. Jag ger upp. Satt mig vid vägkanten och gav upp. Nu  hade jag turen med att en bil kom. Rusade ut på vägen och stoppade den. Bilen kördes av en sköterska som ringde ambulansen.

Nu orkar jag inte mer men gå in på min dotters blogg där hon skriver hennes upplevelse dessa dygn. http://loveconquersall.bloggplatsen.se