Att skriva av sig är ett bra sätt för att bearbeta och sedan lägga det bakom sig. Om man inte har släktingar som är trångsynta.

Hur som helst bad överläkaren på psyk att skriva så att han kunde förstå lite bättre om hur jag kände det och om mina tankar. Han lovade att det bara var han som skulle läsa det.

Jag satt mig ner och började skriva om LYCKAN KOMMER,LYCKAN GÅR.

Nu tänker jag dela med mig av denna berättelse.

Först vill jag tala om att läkaren svek mig. Personalen tittade lite konstigt på mig och jag undrade vad jag hade gjort.

I personalrummet låg mitt häfte  på bordet och alla hade läst den.

Han lovade men svek mig. Jag litar aldrig mer på läkare.

Det kommer ett nytt inlägg lite senare idag med berättelsen.

Nu något annat. När jag började vända på gåsäggen i min kläckare så hörde jag ett pip. det är snart dags att äggen kläcks. Såååå spännande. Efter att ha pysslat om äggen i snart en månad så ska det bli spännande att se hur många dom blir.

Vilken vändning va. Först lite deppiga saker sen lite roliga saker men så ska det vara. Lite blandat. Vi hörs snart i nästa inlägg. Tjolahopp  

Jag blir faktiskt lite sur när tjocka människor säger att dom inte bryr sig. När dom säger " jag trivs med mig själv som jag är". Hur kan man må bra av övervikt? Jobbigt att gå. Jobbigt att böja sig ner t.ex att knyta skor, plocka upp saker mm. Kläder! det är ett kapitel för sig.

Hittar man stora storlekar så är dom oftast sååå fula. Nä fy! Jag tycker inte om att vara tjock.

Byxor som inte sitter uppe ( inte ens med skärp) Man får  dra upp dom titt som tätt. Tunikor och klänningar som ser ut som stora tält.

Min hobby är att rida. Ridbyxor kan man glömma. DET FINNS INTE I STORA STORLEKAR! Jag har ialla fall inte hittat några(strl 52-54).

Människor man möter rynkar ofta på näsan och tittar snett. Den där sitter nog bara äter chips,godis och friterad mat. Så är inte fallet. Inte med mig. När depp. slog till fick jag en massa mediciner. Varje sort varnade för viktuppgång(Det stämde). En sort( Litium) gjorde så att jag gick upp 15 kg på en månad.

Kämpar nu med att gå ner i vikt men inget hjälper. Jag har ju hund så det blir många promenader. Jag rider så ofta det går. Att vara tjock sliter på alla leder. Knä, höfter,rygg och fötter.

Att gå på gym kan bara dom som jobbar eller dom med hög pension göra för det är så förbaskat dyrt. Nu har jag provat det mesta men inget har hjälpt.

Jag får väl fortsätta undvika speglar och trånga provhytter.

Fortsätta att  dra upp byxorna stup i kvarten.

Så det där med att säga att men trivs som man är är en stor lögn. Man trivs inte med att vara tjock. Det är en BLUFF!      

Nu var det ett tag sen som jag skrev i min blogg men ska berätta lite om veckan som varit.

Det går ju inte att bara skriva om tråkiga saker så jag hoppar lite hit ochdit.

På gården där jag är om dagarna så gjorde jag ett experiment med att låta 2 hönor ruva på gås ägg. Det är första gången som gås ägg kläcks där.

Jag lyckades. Det kläcktes 6 st ägg. 3 under varja höna. Guuuu va söta dom är. Det ser lite konstigt ut när en höna kommer gående med gässlingar efter sig men hon försvarar dom med näbbar och klor.

Vi har även 2 hönor som ruvat på ank ägg och dom har också kläkts. Vilka hönor, dom är otroliga. Att ruva i 30 dagar tycker i alla fall jag är en enorm bedrift.

Vi har även fått fram 24 kycklingar och ett föl. Gården växer.

Däremot har jag en tråkig nyhet. Den danska hästen som vi hade på prov var inte frisk. Han snubblade ofta och gick omkull när man red honom så vi bestämde att röntga benen innan köpet. Tyvärr gick det inte så bra. Hans ena knä var helt slut. En rejäl benpålagring så han hade förmodligen jätte ont. Tyvärr så är det obotligt så vi körde hem honom till sin ägare. Det går inte att använda honom till någonting och eftersom han är en så tung och stor häst så ska han avlivas. Det gjorde ont i mig när jag sa hej då till honom.

Det där med djur. Man har stor glädje av att pyssla med dom men man måste räkna med att det händer sådana här tråkiga saker ibland.

OK nu ett stort hopp till andra saker som har hänt. Min brors dotter tog studenten. Det är inte klokt va barnen växer upp fort. Vi var bjudna hem till familjen och åt lite gott och hade det jätte trevligt. Min dotter Maria var uppe i varv så vi fick många goda skratt. Hon pratar först och tänker sen. Lättlurad är hon också.

En dag kom hon till mig och såg så stolt ut. " mamma, jag vet vad det är för fel när blinklampan på bilen blinkar för fort. Det fattas blinkersolja! " Jag trodde att jag skulle dö. Jag vred mig av skratt och hon tittade på mig som ett stort fråge tecken. Gu va arg hon blev . Lurad igen. Hon är för go men sådan är hon. Prata först och tänk sen.

Det var allt för en stund och nästa gång blir det lite alvarligare igen med fortsättning på min långa resa tillbaka till livet. Tjolahopp  

Jag kommer att hoppa lite fram och tillbaka  om de 10 åren som jag var sjuk. Det finns så mycket att berätta så jag tar det som jag kommer ihåg just nu.

Först vill jag bara säga till dom som jobbar inom sjukvård och även polisen att bara för att man är så gott som medvetslös så HÖR man faktiskt deras prat. Lite i dimma men man HÖR!

Kom in till akuten en gång och över mitt huvud säger en sköterska " HAR DOM INGET ANNAT ATT GÖRA  I SKOGEN ÄN ATT STOPPA I SIG EN MASSA PILLER" Det gjorde verkligen ont. Trots att jag nästan var medvetslös så hade jag känslor. Jag skämdes och hade stor ångest för att jag utsatte min familj(sambo+barn) för detta svek.

En annan gång ,även då överdos och blev liggande i skogen ( jag älskar att vara i skogen. Tystnaden och alla djur som man kan möta om man har tur.)

Som vanligt fick polis med hundar söka efter mig. Dom var nog också trötta på allt spring i skogen men det är ju deras yrke.

Denna gången när dom hittat mig kom en kommentar från en polis" Vad är hon för en mamma igentligen? Det är ju för jävligt,stackars barn!)

Jag VET att jag var för jävlig. Ingen behöver tala om det för mig.

Så ni som jobbar med människor" TÄNK PÅ VAD NI SÄGER" Även om man är så gott som medvetslös så kan man ibland höra vad som sägs.

Det är väldigt kränkande med en massa dumma kommentarer över huvudet på en.

Senare idag ska jag berätta om den gången jag inte var välkommen hem. Tjolahopp    

Jag kan faktiskt förstå hur en människa kan ta livet av sig. Innan jag blev dålig sa jag själv att hur i helskotta kan dom göra något sådant. Hur vågar dom? Nu vet jag hur en del klarar det. Jag ska beskriva lite kort om hur jag dog en kort stund.

Fick ett återfall av panikångest och åkte in till psykakuten. Jag skakade i hela kroppen och grät hela tiden. Kunde inte sluta, det var hemskt.

Jag blev inskriven direkt och dom gav mig något lugnande så att jag kunde slappna av.

Allt var som en dimma, man kan säga att det kändes som att sitta i en glasbubbla.

Hur som helst var det överbeläggning( som vanligt på psyk) så jag fick rummet där dom hade den där otäcka sängen där man blev fixerad(fast bunden) om man blev våldsam eller mådde jätte dåligt. Den natten sov jag inte mycket. Jag var rädd för att jag skulle vara fixerad när jag vaknar. Efter en jobbig natt så fick jag ett annat rum.

Det fanns ett särskilt rum som jag alltid fick bo i för där var alla krokar och persienn snören borttagna. Det var även lättare att övervaka mig från dagrummet. Dörren skulle alltid stå öppen. Så självmords benägen var jag.

Nu blev det en miss och jag fick ett annat rum MED persiennsnören. Jag minns att jag gick in i rummet sen är allt svart. Som vanligt hade jag stängt av från omvärlden.

Vaknade dagen efter på IVA och undrade varför jag ligger där med slångar överallt.

En övervakare från avd sa att jag hade hängt mig.

Utav en tillfällighet hade en skötare på avd fått för sig att titta in på mitt rum och där hängde jag. Hela jag var visst blå och när dom skar ner mig var jag död.

Det var i sista sekunden som dom fick igång hjärtat igen. Tänk att inte vara medveten om vad man gör. Att man kan stänga av sig från allt. Nu skulle väl en del säga att jag söker uppmärksamhet men den hade jag ju fått tidigare. Jag var ju inskriven på psyk.

Vad jag kände mig dum. Tänk den stackaren som hittade mig, det måste vara jätte jobbigt och psykiskt påfrestande. Visst dom jobbar på en akut avd men en människa orkar inte hur mycket som helst.

Jag kan nu förstå hur en del kan ta livet av sig. Jag är nog inte ensam om att stänga av från omvärlden.

Det finns dom som säger att man är feg när man gör självmord, det stämmer inte.

En person som inte har kännt sig så otroligt deppig och ångesfylld kan inte och bör inte utala sig om det.

Vi som har försökt och misslyckats, vi vet hur det är!

Jag vill ge alla som läser detta en stor kram och ta er en liten funderare på det som jag har skrivit. Ställ gärna frågor. det finns inga dumma frågor. Du kan fråga om allt mellan himmel och jord och jag ska svara ärligt på dom så gott jag kan. Tjolahopp  

Idag har hag varit i solen och jag har bränt mig på armarna. F... vad det svider.

Jag gjorde i ordning ankdammen idag och den blev sååå fin. En ny presenning som  är blå. Det ser ut som en pool med denna färg. Fyllde på med nytt vatten så det var helt rent i damman. Eftersom det var så fruktansvärt varmt idag sa jag till dom andra att fånga en gulanka(levande) och ta den under armen, hoppa i och bada.

Det är ju inte så många som har levande bad ankor.:-D

Snart ska Alice föla. det är ardennern som vi har. det är hennes första föl och jag hoppas att det går bra. Nästa vecka åker vi med Hauk till ATG för veterinär besiktning. Han är så snubblig och har gått omkull med ryttare ett par gånger. Hauk är en jysk häst som är väldigt stilig.Hoppas att röntgen inte hittar något fel på benen, för han passar verkligen in på Nymålen.

En annan sak som är rolig är att två hönor ligger och ruvar ankägg och två ruvar gåsägg .Det kan ju bli problem när dom vill simma. Hönor kan ju inte simma. Tur att det ligger i generna. När dom ser vatten går dom i självmant. Medan ankorna  badar springer hönan runt bekymrat kacklande efter dom. Nä nu orkar jag inte skriva mer( John blund kallar) Nästa gång blir det alvarligt igen om min panikångest mm. Tjolahopp

Det här med tvångsvård är både på gott och ont. Klarar man inte av att ta hand om sig själv då kan det vara ok.

Jag blev ju dömd många gånger. Tex dom gånger jag ville åka hem från psyket och inte var riktigt ok . Sen fanns det dom gånger då jag inte ville ta så många olika mediciner. Vägrade jag blev det tvångsvård.

Det är inte klokt vad mycket mediciner dom skriver ut. Jag kände mig som en försöksperson. Ta denna tabletten och sen måste du ta den här för att den jobbar ihop med den förra och sen den här för biverkningar sen måste du ta den och den och den. Så har det hållit på i alla år. Inte undra på om man blev beroende.

Att det sen jobbade en massa olika läkare gör ju inte saken bättre. En gång när jag kom in akut så frågade läkaren vilka mediciner jag tar. Hur f.... kan han lita på vad jag säger. Jag rabblade upp dom som jag kom ihåg men en sort var helt fel.

Tror ni att han kollade i jornalen? PYTTSAN HELLER!

Det började märkas vid lunchtid. Helt plötsligt kunde jag inte prata rent. Jag sluddrade. Jag var helt klar i huvudet men talet var borta. Kunde bara skratta åt det för det var såååå komiskt. På kvällen var det värst. Jag kunde inte stå på benen, det var ju inte klokt. Även nu var jag klar i huvudet. Så fort jag reste mig ramlade jag, det gick bara inte. En vårdare började skrika åt mig att sluta spela pajas. Att försöka svara gick ju inte eftersom talet var borta.

Nåväl, fick hjälp till sista kväll blosset men när jag skulle resa mig från stolen i rökrummet stöp jag som en fura. Pladaskt på golvet. Jag slog i både huvudet och ryggen. In kommer samma person som skrek åt mig tidigare, skrek igen att jag skulle sluta spela. Dom tog tag i mig och drog mig in på mitt rum.

Näst morgon kändes det lite bättre. Balansen var inte den bästa men som sagt bättre. Talet hade kommit tillbaka. Längre fram på dagen började det igen. Samma visa en gång till. Att dom inte började ana att något var fel. På tredje dagen slog jag i handfatet så jag fick ännu en bula i skallen.

Talet var tillbaka igen och då skrek jag på läkaren att han måste ju fatta att något var fel.

Inte förrän nu kollade han väl jornalen. Han kom på att jag fått fel sorts tabbletter.

Detta var en medicin som man sakta skulle trappa upp pga biverkningar. Jag fick full dos med en gång. Denna medicin har jag aldrig haft så inte undra på att det blev som det blev.

Tror ni att jag fick nån ursäkt? Näpp det fick jag inte. Inte av personen som skrek åt mig och inte ens från läkaren. Det är det värsta med psyk. Dom BRYR sig inte,nja en viss procent bryr sig men dom flesta orkar inte för efter många år med samma jobb så stänger man av.

Det är bara en viss sorts människor som kan jobba inom psykvården och igentligen borde dom inte få jobba år ut och år in på psykvårdens akutmottagningar. Det sliter på själen. Vi som kommer in akut är väldigt sköra. Det behövs inte så mycket för att vi går ner oss ännu djupare. Detta är min åsikt och mina erfarenheter. Jag glömmer aldrig denna händelse. Nu ska jag ut i solen och njuta av dagen. Det är ju SVERIGES NATIONALDAG. Ha en bra dag och var rädda om varandra.Tjolahopp  

Imorgon kommer jag att fortsätta min berättelse om mina upplevelser när min depp. och ångest förstörde mitt liv. I lördags var det barndop i Döderhult. Nellie var så duktig. Jag kände mig så stolt när jag tittade på mina 3 vuxna barn som stod framme vid dopfunten.

Något bra hade jag i alla fall gjort. Fast förstås så har ju döttrarnas pappa gjort det värsta jobbet när jag var sjuk.

Mina gås ägg ligger i kläckaren som jag vårdar med försiktighet. Klappar om dom lite och vänder dom morgon och kväll. Jag pratar lite med dom under tiden hahaha. Pepsi är sååå otacksam. Vi har gjort en öppning på balkongräcket så nu kan man göra sig en liten uteplats. Jag köpte en lång lina med vajer i så att han kan gå ut om han vill.

Pyttsan heller. Han står och glor och vill inte hoppa ner(har ingen trappa än.) Så högt är det inte,omkring 40 cm.

Jag är lite ful ibland och puttar till honom så att han måste hoppa ner. Men stannar han länge? Nä nä, det går kanske 2 min så vill han in. Jag har kommit på varför. DET FINNS JU INGA KATTER att skälla på. Han är ett hopplöst fall men han är min hund och jag älskar honom som han är. Förresten, trodde ni verkligen på det jag skrev förrut? Att jag pratar med äggen. Men lägg aaav, ni är ju inte kloka i så fall. Inte sjutton pratar jag med ägg i alla fall. Haha tjolahopp