Nu var det ett tag sen jag skrev för jag har varit med om något väldigt dramatiskt,

Mina kramper var så svåra att jag fick hjärtstillestånd men en skötare och en sjuksköterska fick igång hjärtat tack vare hjärt och lung räddning.

Jag hatar julen. Det är så många måsten. Köpa julklappar fast man inte har råd, för vad vore julen utan klappar.

Bara detta med att vad ska jag köpa. Man kan ju inte bara köpa sådant som dom inte är intresserad av,

Barnen idag är ju ganska bortskämda så man vet ju inte vad som kan glädja dessa små sötnosar.

För att inte tala om dom stora barnen. Vad behöver dom? Något till sina hem, men vad?

Det enda jag ser fram emot är att jag ska fira jul hos min son och sedan att få vara med och sjunga julkonserterna i mellan dagarna.

Så klart sjunger jag i gospelkören.

I Februari ska vi åka till Gävle och sjunga i två dagar och det ska bli jätte, jätte roligt.

Jag är fortfarande inlagd på sjukhuset och vet inte när jag blir utskriven men jag hoppas att det blir snart.

 En annan sak som jag har gjort är att operera min stortå för nageltrång och i januari ska dom ta den andre stortån.

Nähäpp! nu får det vara bra för den här gången. God jul och gott nytt år vill jag önska till alla mina läsare.  

igår var det en härlig dag. Emma och hennes kille bjöd mig på asiatiskt buffè. Gu va gott det var.

Jag var hur pigg som helst hela dagen och kvällen. Det blev mänga skratt på avd.

Idag kom ett rejält bakslag. Fm gick ganska bra men så kom em.

Helt plötsligt började jag att ha svårt andas. Det var panikångesten som kom. Snabbt tryckte jag på larmklockan och personalen visste med en gäng vad som gällde.

Med. kom snabbt men jag krampade och skakade nått så fruktansvärt. Det går inte att beskriva.

Efter en stund kunde jag gresa på mig och en vårdare höll i mig så jag kunde börja gå normalt igen.

Trött i hela kroppen hamnade jag i sängen och somnade.

Pang sa det i en dörr. Jag vaknade och började krampa igen. Jag fick ingen luft. Till och med musklerna i halsen drog ihop sig. Mera kramplösande med. Nu var jag så fullproppad med medicin att jag knappt kunde stå på benen.

Hela kroppen skakade. Fick sätta mig i en fotölj och jag tror att jag somnade där en stund.

En vårdare som även är min kontaktman satte sig bredvid mig när jag vaknat och tröstade mig med att det kan bli lite bakslag ibland. Han är en sån hjälpsam och mänsklig person så att man skulle vilja packa ner honom i väskan och ta med honom hem.

Jag sov sedan hela kvällen. Vid kvällsfikat blev väcktes jag, Tog en fika och några rån men höll på att somna vid bordet. Imorgon åker jag hem på tre dagars permis. Hoppas det går bra för då kanske jag kan bli utskriven innan jul. Håll alla tummarna för mig att det ska gå bra. Kram på er alla och var rädda om varandra. Livet är så skört.

Igår fick jag en ny rumskamrat och ve o fasa vilken mardrömm.

Hon gick och gnolade hela tiden och sjöng så att nackhåren reste sig och slog bakut.

Jag sa till om att det går inte att dela rum med denna stackars kvinna.

När dom också hade fått nog så flyttades hennes säng till ett annat rum men hon hörs överallt.

I natt har hon gnolat.sjungit och skrikit på någon som inte finns. Nu har jag med flera fått hörselproppar men vi hoppas alla att hon kan få rätt hjälp inom det snaraste. Hon mår dåligt och det gör även vi andra om vi inte ens kan sitta i dagrummet. En sak är säkert, hon skulle inte kunna vara med i våran gospelkör för där går gränsen.

Min kära dotter Maria var och är så ledsen. Hennes kille har gjort slut. Det var ett hårt slag för jag vet att hon skulle göra allt för honom. Det är inte så lätt alla gånger att få allt att passa ihop. Båda jobbar och är så duktiga. Man kommer hem och är trött. Maten ska lagas, hästarna ska ha sitt och huset ska också få sin beskärda del. Jag tycker att ha lite skit i hörnen gör inget utan man får ta lite i taget. Huvudsaken är att man sköter sitt jobb och tar hand om djuren sen får man försöka kompromissa med resten. Man är ju två och då borde det inte vara alltför svårt med att hjälpas åt lite här och lite där.

Jag hoppas innerligt att dom hittar tillbaka till varandra.

Jag håller alla mina två tummar.

Jag tänker på dig gumman och har haft svårt att sova. Ville bara åka hem och ge dig en riktig bamsekram.  

Nu på förmiddagen var jag ute och fikade med en underläkare. Vi hade jätte trevligt och pratade om allt möjligt. När jag kom tillbaka hade jag fått en ny rumskamrat. En äldre kvinna som gick och nynnade hela tiden och om jag får säga det själv så låter det för jäkligt, Just nu är hon i dagrummet så det är bäst att passa på och vila öronen och skaffa krafter tills hon är tillbaka.

Jag känner mig mycket pigg förövrigt och det var längesen det var så. Inga ångestkramper så långt ögat når. Nu ska jag brodera lite och sen kanske ta en liten,liten tupplur. Tjolahopp  

Vilken dag det har varit. Jag har varit dålig hela dagen.

Ångestkramper som kommit tätt så den sista krampen som jag fick idag ville inte sluta upp trots med.

Dom fick ge mig en dubbel dos och sen tog dom tag i mig och ville att jag skulle gå.

En läkare och en vårdare plus kryckor och sen ut i korridoren. Fram och tillbaka och sen en tur till balkongen för att ta ett snabb bloss.

Efter en stund kunde jag gå själv med hjälp av kryckorna.

Jag kände mig konstig hela dagen. Huvudvärk bara på den vänstra sidan och allt var suddigt både med och utan glasögon.

Dom tog en massa prover och det visade sig att jag har någon sorts infektion i kroppen.

En läkare från medicinavd. skulle komma och kolla mig.

Och nu mina vänner vill jag bara tala om att han var skitsnygg. Ojojoj nu stiger nog blodtrycket och pulsen.

Icke sa nicke. Jag hade väldigt lågt tryck plus att pulsen var långsam.

Nu märks det att man börjar bli till åren när inte ens blodtrycket skenar iväg med en sån snygging att titta på.

Jag fick göra en massa tester ifall att det skulle vara en stroke, men tack ochlov så var det inte det.

Det är ett mysterium så personalen ska kolla mig lite extra nu inatt.

Först så skulle jag inte få min kvällsmed. Då kom det fram att dom trodde att jag tagit något med mig hemifrån och stoppat i mig. Snyggingen sa att så var inte fallet.

Men att varken pulsen eller blodtrycket steg är nog ett ålders tecken eller vad tror ni.

Kommentera gärna och ställ frågor så ska jag esvara dom så gott jag kan.

Tjolahopp  

Nu var det ett tag sen som jag skrev något. SÅÅÅÅ tråkig är min vardag. Det händer ingenting. Vaknade kl 5:00 och kunde inte somna om. Jag hade en sådan ångest så jag skakade i hela kroppen.

Jag gick och satte mig framför tv:n och vips så somnade jag. Detta är ju ett tecken på vilka tråkiga program det är .

Jag har även varit hemma på ett dyngs permission som inte var någon hit precis.

Jag måste se till att bli utskriven så fort som möjligt så att jag inte missar allt för mycket av gospelkörens övningar.

Vi har ju den årliga jul och nyärs konserer så det går åt många övningar till detta.

Jag har även börjat sova hela nätter nu men bara här på sjukhuset. Hemma gär det inte alls. Alla som jag pratar med tycker att jag ska skaffa mig en hund igen men dom är ju så dyra. Visst önskar jag att jag hade råd men nu är det inte så.

Nu ska jag gnälla lite. Jag har en sådan förbaskad nageltrång i båda stortåna så snart kan jag inte gå med vanliga skor utan får gå med sandaler. t.o.m strumporna kan vara en plåga.

Idag ska jag ringa och prata lite med min bror som fick en stroke i våras. Han ringer till mig ibland så nu är det min tur. Det ät så synd om honom. Han kan vara riktigt elak ibland men man får tänka på att det är ju tack vare sin sjukdom som han har blivut så här.

Nu har jag inte tid längre. Tjolahopp!