För några år sedan skar jag mig mycket på mina armar.

Nu är jag rädd för suget har kommit tillbaka.

Det SKA göra ont för då går ångesten över en stund.

Jag behöver nog hjälp men vet inte hur jag ska göra.

Visst är man lite konstig ibland. När man sitter här och inte har någon att umgås med så känner man sig både ledsen, deppig och lite arg. Jag borde vara tacksam för jag har tre fina vuxna barn och en massa gosiga barnbarn. Helt plötsligt kanske man  får ett litet besök och då kan det kännas jobbigt och jag vill vara ensam. Hur funtad är man egentligen? Man vill ju ha lite sällskap ibland. Ja jag önskar att någon kunde svara på vilken idiot jag egentligen är.

Igår var jag och hälsade på mitt nya barnbarn Devin och hans systrar. Oj vad dom växer, man hänger inte med i svängarna. Han är sååååå söt och gosig. Hela tiden hade han ett leende på läpparna. Flickorna är också så söta och goa på alla sätt.

Jag har tre underbara barn och en massa barnbarn så varför känner jag så här.

Livet är en pest och jag vill inte leva längre.

Kommer hem till en tom lägenhet och sätter mig framför tv:n. Kan inte sova om nätterna utan vankar fram och tillbaka. Laga mat och sätta sig ensam är pesten. Jag vill avsluta mitt liv fast att det kommer att drabba mina barn hårt.

Men mår man så här så orkar man inte bry sig. Man skiter i allting. Jag har gett upp och vill inget hellre än att avsluta mitt liv.

Förlåt mina kära barn för att jag har sådana tankar. Jag vet att det är svårt att förstå men jag orkar inte med detta liv. Ensamhhet är det värsta som finns. Inga vänner som man kan följa med ut på något roligt som tex gå på krogen mm.

Den glädjen som finns i mig efter en gospel övning försvinner så fort man öppnar dörren. Lägenheten är tom. Visst jag har en underbar hund som möter mig och är överlycklig men det fattas något. ( någon att prata med )

Nu orkar jag inte skriva mer så tjolahopp mina vänner som inte finns.

Det här med psyket är ett stort gissel.

Nu när våren närmar sig med ljusare dagar och fåglar som börjar sjunga för full hals ja då blir man depprimerad. Borde det egentligen inte vara tvärt om.

Nu ska man vara pigg och glad. Bara njuta av naturen och se när knopparna börjar visa sig i rabbaterna.

Jag däremot får alltid en svår deppresion denna årstid. Helt sjukt alltså.

Däremot hösten älskar jag. När mörkret faller på och man tänder en massa ljus. Kryper ner under en filt med en bok eller stickar eller bara gosa med mina djur.(2 katter och en hund)

Jag sjunker mer och mer för varje dag och kan inte ta på varför jag känner så här. Tack och lov så har jag ju min lilla hund som måste rastas annars hade jag låst in mig och inte öppnat för någon.

Saknar männsklig kontakt men på samma gång vill jag bara vara ifred. Visst är psyket ett krångligt gissel. Eller hur?

Jag har en inkomst på ca 10,000 kr i månaden. En hyra på 4700. Till detta tillkommer el och tv avg.

Nu är det så här att jag har varit svårt sjuk sedan sep. 2013. Fick åka akut till sjukhus, blev opererad för en svår inflamation i gallan. Hade även en massa gallstenar.

Av någon anledning så gick det inte så bra. Jag fick svår infektion i magen med 3 sorters aggresiv bakterie plus att gallan läckte. Efter ett tag fick jag även blodförgiftning.

Det jag egentligen vill komma fram till är kostnaden. Först får man betala 300 kr fast man kom in akut med ambulans.

Det kostar 100 kr per dygn och högkostnadsskyddet har dom ju tagit bort.

Två veckor kostar alltså 1400 kr och inte nog med det.

När jag kom hem så blev jag bara sämre. Till akuten bet 300 kr . Jag fick stanna kvar i 4 dag. Där rök 400 kr. Det visade sig att jag fått den aggresiva tarmbakterien så nu blev det nya med.

Dom kostade 925 kr. Skulle ta dom i 10 dag. Dom hjälpte inte. Akuten igen a 300 kr. Provtagning och en lång väntan på besked. Jaha det blev en ny omg med den dyra med.

Jag äter ju en massa med. mot ångest mm där har jag ju också en kostnad.

Det går ju inte ihop så jag har fått ta dyra lån med hög ränta. Vad ska man göra? Man ska ju leva också. Har dåliga tänder, mina glasögon är trasiga. Måste ha ett par nya men pengarna är ju slut. Tur att min dotter hade ett par gamla glasögon så att jag i alla fall kan läsa, fast ibland får jag anv. förstoringsglas.

Vad har jag gjort för ont? Har jobbat och slitit i 40 år sedan gick jag i väggen och vad fick man för det?

Jo ett långtidsstraff med en sån fattigdom att man oroar sig varje dag.

Alltså har jag kommit fram till att det gäller att inte bli ännu sjukare än man var innan. Ingen tandvård, inget sjukhus eller läk.besök Man måste ha bra syn för glasögon är för dyrt.

Detta är tacken för att man gav allt på sitt jobb tills det sa stopp. Tack regeringen för att ni får högra löner på pensionärernas bekostnad.

Hjälp! vad ska jag göra för att kunna överleva????

Efter nästan 7 månader så har jag kommit hem ifrån psyk i Västervik.

Jag har inte landat än och har svårt med att sova.

Jag var på avd 23 och vilken underbar personal.Det stöd och den hjälp som jag fick där är helt otrolig. T.o.m läkarna var jättebra.

Nu ska jag snart hämta hem hunden Nike så det ska bli spännande att se hur det går med mina två katter.

Det märks att jag har varit på sjukhus en längre tid för jag är totalt slut nu när jag är hemma.

Jag har massor att göra för att komma ifatt och det tar på mitt psyke. Varför? om jag det visste.

 Min dotter Maria har hjälpt mig under tiden så det är nog skönt för henne att kunna konsentrera sig på sig själv nu när hon är gravid.

Det ska bli sååå roligt att bli mormor.

Idag ska jag till Kalmar på ett års kontroll efter gp operationen som jag gjorde förra året

Jag vill även tacka Madde som håller koll på mig och kommer för att fika lite då och då. Hon ser direkt på mig om jag mår dåligt.

Jag vill ju inte belasta mina barn mer än nödvändigt för dom har ju sina egna liv med familj och barn.

Nu ska jag börja rida igen så mycket jag bara kan. Bättre motion kan man inte få.

Nu hoppas jag bara att kunna få sova på nätterna annars är jag rädd för att börja dala igen.

Kram på er alla och kom gärna med förslag om hur jag ska kunna sova bättre.  

Detta liv som inkluderar ridning är något som jag saknar så otroligt. Visst, jag kan åka dit till mitt förra hem men jag vågar inte. Det gör så ont i mig när jag ser den andra kvinnan gå omkring på gården. Svartsjuk? Nja jag vet inte vad det är men jag kan bara inte acceptera detta ännu. Det kommer att ta lång tid.

Jag skulle vilja hyra mig en liten stuga i skogen med trädgår att påta i men såna växer inte på trän, iallafall inte i närheten av Oskarshamn.

Måste sluta. Min ångest har kommit tillbaka bara för det här lilla som jag har skrivit.

God natt på er och sov så sött för jag kan inte så ni får sova åt mig också. NATTI,NATTI