Tänk va bra det kan bli. Nu har han pratat med sina föräldrar och han har nu flyttat hem.

Det är ju skönast att bo hemma.

Nu hoppas jag bara att han sköter sin skola och att han pratar mer med sin mamma.

Jag har sagt till honom att om det blir problem så är min dörr öppen.

Nu håller jag bara tummarna att allt ska gå bra.  

Ja, jag vet inte om jag igentligen ska skriva om detta, men jag gör det ändå.

Det handlar om en kille som har svårt med att gå upp på morgonen.

Han går på gymnasiet eller rättare sagt han ska gå på gymn. Eftersom han inte orkar gå upp på morgonen så har han struntat i skola vilket är synd för man måste ha en utb. om man ska få något jobb i dagens läge.

När en annan slutade grundskolan så skrek dom efter arbetskraft och man behövde inte ha någon särskild utbildning till ind.jobb

Hur som helst så tappade mamman tålamodet och kastade ut honom. Jag kan förstå frustrationen när ens barn inte kan ta ansvar för sin framtid.

Han är en väldigt go kille som behöver en spark i baken för att komma igång så nu har jag lovat att han får bo hos mig. Det är ju så att han är min dotters pojkvän.

Jag hoppas att han kommer att sonas med sin mamma men enligt honom har dom svårt att prata med varandra.

Så länge det är så får han bo kvar här och jag tänker stötta honom till 100 %.

Regler om att spela dataspel. Inga sena nätter. Upp på morgonen.(om jag så ska dra honom ur sängen).

Om du(vill inte skriva hans namn) läser detta så hoppas jag att du inte tar illa upp.

Vill bara skriva om hur det kan vara i dagens samhälle för detta är inte så ovanligt.

Jag har själv kastat ut min dotter en gång i ren frustration. Men jag visste att hon ändå hade tak över huvudet för jag ringde till hennes far.

Där bodde hon en månad och sen var hon tillbaka med en helt annan inställning.

Ibland kan sådant vara en väckarklocka men det måste ju vara lite kontrollerat. Man kan ju inte bara släppa dom vind för våg.

Den dagen som barnen  har tagit sin student kan man dra en lättnande suck.

Tjolahopp  

Idag har Maria och jag varit ute och ridit. Det var ett tag sen så jag har ont överallt.

Särskilt rumpan.

Nu är det så att jag vet inte hur man lägger in bilder så jag ska få en liten lektion.

Skulle tro att min blogg blir lite roligare då.

Jag och tekniken kommer inte alltid överrens. det är så med gamla kärringar. En del tar det längre tid för att lära sig.

Näha nu ska jag ropa på min dotter så får hon förklara. Tjolahopp!

Här kommer några bilder på gässen som är hatad av dom flesta men älskas av några få tappra brukare. Dom brukar gå till attack och nypa oss både här och där.   Denna bild satte Maria på sin pojkväns bakgrundsbild på datorn. Snacka om att ha kontroll.haha

Denna hetsjakt på oss rökare. Det blir bara värre och värre.

Man känner sig kriminell när man håller en cigg i näven.

Visst, det är farligt. Visst det är ett beroende.

Knarkare och andra sorters av missbruk kan få hjälp med avgiftning.

Man kan bli inlagd och få hjälp med avgiftning.

Men vi som vill men inte har den orken att sluta får bara hjälp med samtal och rökavvänjnings produkter.

Det finns faktiskt dom som inte har den karaktären som behövs för att sluta.

Jag har fått diagnosen KOL och måste sluta.

När en sån som jag ,som inte har båda fötterna på jorden, och jag blev och är skitskraj för denna sjukdom så hjälper inte bara ett samtal över telefon eller någon sköterska.

När man inte är riktigt psykiskt stabil utan att minsta lilla motgång gör att man sjunker till botten ja då är det mycket ,jag säger mycket svårare att sluta.

Jaha nu reagerar väl dom som har lyckats. Skitsnack. jag kunde ju då kan vem som helst. Jaja jag har hört dom orden många gånger.

Tyvärr så är cigaretten ett stort hjälpmedel om man är lite nere. Det är precis som när ett barn skriker och man ger dom en napp. Det tröstar.

Jag har försökt hur många gånger som helst med både tuggumi och en massa andra hjälpmedel men jag blev bara sjuk. Jag fick frossa, dubbelsende och kunde knappt stå på benen.

Så varför kan inte vi rökare(missbrukare?) som vill, men inte kan, få denna möjligheten som alkoholister och knarkare mm har.

Ett behandlingshem som bara riktar in sig på rökare vore nog inte så dumt.

Ett hem som kan hjälpa till med både det psykiska och fysiska.

Detta är vad jag tycker eftersom vi behandlas som kriminella missbrukare.

Tyck gärna till och kommentera. Det kan bli ett intressant diskutionsämne.

Vad tycker ni? Är jag ute och cyklar eller?

Som sagt var. Välkommen till min blogg  

Jag sitter och bläddra i  en katalog med hästprodukter.

Kollar in på ridkläder. Tänk om man kunde få på sig ett par snygga ridbyxor?

Det FINNS INGA STORA storlekar. Man behöver faktiskt inte vara trådsmal för att rida.

Det finns många som undrar varför det inte finns storlekar upp till 54-56 eller xxxl.

Visst vi kan väl inte ge oss ut på tävlingsbanor men att rida i skogen eller bara som motion vilket är väldigt bra för oss stora är glädjande för oss.

Många har ont i sina leder eftersom tyngden gör att dom slits mer och då är ridningen ett underbart medel för att komma ut i naturen.

Jag tror att det inte finns så många som tycker om ett rida i jeans eller mjukisbyxor.

Vi vill också kunna ha ett par sköna ridbyxor och även andra saker som en skön ridjacka kanske någon snygg tröja mm.

Jag ialla fall behöver inga märkeskläder. Det behöver inte vara några dyra märkeskläder. Vad ska man med märket till i skogen?

Bara ett par skööööna byxor-jackor-tröjor mm.

Kommentera gärna detta och vet någon om var det finns att få tag i stora storlekar så snälla skriv gärna det på den här bloggen.

Tjolahopp  

Tänk va bra det kan bli när man är ärliga mot varandra och kan prata igenom saker på ett vettigt sätt.

Nu har vi pratat igenom allt och vi har kommit fram till att vi missuppfattat varandra och kanske varit lite dumma i huvudet .

Vi har nu bett varandra om ursäkt och har nu dragit ett streck över det hela.

Nu ser vi bara framåt och hoppas att vi kan umgås på ett normalare plan.

Kram på dig Lina:-)

JAHA nu har man fått en stämpel på sig att man är farlig.

Visst, jag hade en mycket svår deppresion och barnens far fick ta hand om dom när dom var små men vi var öppna och lät skolan ha full insyn om hur läget låg till. Vi hade även kontakt med BUP.

Jag låg ju inne rätt länge varje gång som sjukdomen slog till, MEN emellan gångerna kunde jag ta hand om mina barn och hjälpa dom på alla sett och vis.

Nu är dom stora, Den yngsta går sista året på gymnasiet och är väldigt duktig.

Mina två andra barn har också lyckats med sina förehavande. Dom är driftiga och skötsamma och ödmjuka.

Jag har aldrig, jag säger aldrig skadat någon av dom och vi har en bra relation till varandra.

Fick höra att en person som har en nära relation till min son. Hon är att ex till honom.

Det finns ett barn med i bilden som jag aldrig fick peta på ens en gång när hon var liten. Mamman satte stopp för det.

Nu frågar hon min sons nuvarande sambo hur vågar dom låta mig sitta barnvakt. Dom har en gemensam dotter på 6 månader.

Hon är så underbar. Glad för det mesta. Även sambons dotter är såå go. Lite blyg men gosig.

 Det andra flickebarnet är också såå go. Man får kramar och fina teckningar och hon kallar mig för farmor vilket jag tycker är så roligt.

Det sårar mig djupt. Hur kan man säga att man inte klarar av små barn. Hon umgås ju inte så mycket med sitt eget barn. Är hon inte hos sin mormor så är hon hos min son som är styvpappa till henne.

Hon har ju själv varit väldigt deprimerad så man undrar. Vad menar hon. Är jag farlig för barn. Har jag en hjärnskada så att jag inte vet vad ett barn behöver. Ja ,jag vet inte.

Tur är väl det att dom inte bryr sig om vad hon säger. Mina barn tror i alla fall på mig. Dom vet eftersom jag är deras mamma.

Kram på er alla som har en stämpel på er. Ge inte upp.

Tjolahopp  

Nu har jag ältat så mycket skit så nu är det på tiden att berätta om vad jag gör på dagarna.

Jag är på en liten gård där det finns lite olika djur.

Det finns höns,gäss,ankor,hästar,får och en fjällko som heter Lillemor.

Mina sysslor är att ta hand om gässen och ankorna en dag sedan har jag lite trädgårdssysslor en dag och en dag så har jag häst.

Vi kan ju börja med gässen. Dom är hatade av dom flesta för gäss kan vara väldigt agressiva. Bra att ha som vakt på gården.

Nu är det så att jag har lyckats avla fram flera gäss denna sommar.

En del kläckte jag fram i min lägenhet.(det skulle grannarna bara ha vetat om.)

Dom två första som kläcktes fick namnen Mårten och Matilda. Resten fick heta NN( no name)

Jag var faktiskt rätt så duktig (om jag får säga det själv). Mitt dumma nöt. Jag grävde en damm till dom och la en blå presening i botten.

Det blev som en svimmingpool. När vattnet var påfyllt så ropade jag på dom andra att vi kunde ju ta varsin anka och hoppa i. Det är inte många som har levande badankor.

Jag fortsätter senare tjolahopp