igår var det en härlig dag. Emma och hennes kille bjöd mig på asiatiskt buffè. Gu va gott det var.

Jag var hur pigg som helst hela dagen och kvällen. Det blev mänga skratt på avd.

Idag kom ett rejält bakslag. Fm gick ganska bra men så kom em.

Helt plötsligt började jag att ha svårt andas. Det var panikångesten som kom. Snabbt tryckte jag på larmklockan och personalen visste med en gäng vad som gällde.

Med. kom snabbt men jag krampade och skakade nått så fruktansvärt. Det går inte att beskriva.

Efter en stund kunde jag gresa på mig och en vårdare höll i mig så jag kunde börja gå normalt igen.

Trött i hela kroppen hamnade jag i sängen och somnade.

Pang sa det i en dörr. Jag vaknade och började krampa igen. Jag fick ingen luft. Till och med musklerna i halsen drog ihop sig. Mera kramplösande med. Nu var jag så fullproppad med medicin att jag knappt kunde stå på benen.

Hela kroppen skakade. Fick sätta mig i en fotölj och jag tror att jag somnade där en stund.

En vårdare som även är min kontaktman satte sig bredvid mig när jag vaknat och tröstade mig med att det kan bli lite bakslag ibland. Han är en sån hjälpsam och mänsklig person så att man skulle vilja packa ner honom i väskan och ta med honom hem.

Jag sov sedan hela kvällen. Vid kvällsfikat blev väcktes jag, Tog en fika och några rån men höll på att somna vid bordet. Imorgon åker jag hem på tre dagars permis. Hoppas det går bra för då kanske jag kan bli utskriven innan jul. Håll alla tummarna för mig att det ska gå bra. Kram på er alla och var rädda om varandra. Livet är så skört.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För några år sedan skar jag mig mycket på mina armar. Nu är jag rädd för suget har kommit tillbaka. Det SKA göra ont för då går ångesten över en stund. Jag behöver nog hjälp men vet inte hur jag ska göra. ...

Visst är man lite konstig ibland. När man sitter här och inte har någon att umgås med så känner man sig både ledsen, deppig och lite arg. Jag borde vara tacksam för jag har tre fina vuxna barn och en massa gosiga barnbarn. Helt plötsligt kanske man  ...

Igår var jag och hälsade på mitt nya barnbarn Devin och hans systrar. Oj vad dom växer, man hänger inte med i svängarna. Han är sååååå söt och gosig. Hela tiden hade han ett leende på läpparna. Flickorna är också så söta och goa på alla sätt. ...

Jag har tre underbara barn och en massa barnbarn så varför känner jag så här. Livet är en pest och jag vill inte leva längre.   Kommer hem till en tom lägenhet och sätter mig framför tv:n. Kan inte sova om nätterna utan vankar fram och tillbaka...

Det här med psyket är ett stort gissel. Nu när våren närmar sig med ljusare dagar och fåglar som börjar sjunga för full hals ja då blir man depprimerad. Borde det egentligen inte vara tvärt om.   Nu ska man vara pigg och glad. Bara njuta av nat...