Nu på förmiddagen var jag ute och fikade med en underläkare. Vi hade jätte trevligt och pratade om allt möjligt. När jag kom tillbaka hade jag fått en ny rumskamrat. En äldre kvinna som gick och nynnade hela tiden och om jag får säga det själv så låter det för jäkligt, Just nu är hon i dagrummet så det är bäst att passa på och vila öronen och skaffa krafter tills hon är tillbaka.

Jag känner mig mycket pigg förövrigt och det var längesen det var så. Inga ångestkramper så långt ögat når. Nu ska jag brodera lite och sen kanske ta en liten,liten tupplur. Tjolahopp  

Vilken dag det har varit. Jag har varit dålig hela dagen.

Ångestkramper som kommit tätt så den sista krampen som jag fick idag ville inte sluta upp trots med.

Dom fick ge mig en dubbel dos och sen tog dom tag i mig och ville att jag skulle gå.

En läkare och en vårdare plus kryckor och sen ut i korridoren. Fram och tillbaka och sen en tur till balkongen för att ta ett snabb bloss.

Efter en stund kunde jag gå själv med hjälp av kryckorna.

Jag kände mig konstig hela dagen. Huvudvärk bara på den vänstra sidan och allt var suddigt både med och utan glasögon.

Dom tog en massa prover och det visade sig att jag har någon sorts infektion i kroppen.

En läkare från medicinavd. skulle komma och kolla mig.

Och nu mina vänner vill jag bara tala om att han var skitsnygg. Ojojoj nu stiger nog blodtrycket och pulsen.

Icke sa nicke. Jag hade väldigt lågt tryck plus att pulsen var långsam.

Nu märks det att man börjar bli till åren när inte ens blodtrycket skenar iväg med en sån snygging att titta på.

Jag fick göra en massa tester ifall att det skulle vara en stroke, men tack ochlov så var det inte det.

Det är ett mysterium så personalen ska kolla mig lite extra nu inatt.

Först så skulle jag inte få min kvällsmed. Då kom det fram att dom trodde att jag tagit något med mig hemifrån och stoppat i mig. Snyggingen sa att så var inte fallet.

Men att varken pulsen eller blodtrycket steg är nog ett ålders tecken eller vad tror ni.

Kommentera gärna och ställ frågor så ska jag esvara dom så gott jag kan.

Tjolahopp  

Nu var det ett tag sen som jag skrev något. SÅÅÅÅ tråkig är min vardag. Det händer ingenting. Vaknade kl 5:00 och kunde inte somna om. Jag hade en sådan ångest så jag skakade i hela kroppen.

Jag gick och satte mig framför tv:n och vips så somnade jag. Detta är ju ett tecken på vilka tråkiga program det är .

Jag har även varit hemma på ett dyngs permission som inte var någon hit precis.

Jag måste se till att bli utskriven så fort som möjligt så att jag inte missar allt för mycket av gospelkörens övningar.

Vi har ju den årliga jul och nyärs konserer så det går åt många övningar till detta.

Jag har även börjat sova hela nätter nu men bara här på sjukhuset. Hemma gär det inte alls. Alla som jag pratar med tycker att jag ska skaffa mig en hund igen men dom är ju så dyra. Visst önskar jag att jag hade råd men nu är det inte så.

Nu ska jag gnälla lite. Jag har en sådan förbaskad nageltrång i båda stortåna så snart kan jag inte gå med vanliga skor utan får gå med sandaler. t.o.m strumporna kan vara en plåga.

Idag ska jag ringa och prata lite med min bror som fick en stroke i våras. Han ringer till mig ibland så nu är det min tur. Det ät så synd om honom. Han kan vara riktigt elak ibland men man får tänka på att det är ju tack vare sin sjukdom som han har blivut så här.

Nu har jag inte tid längre. Tjolahopp!

Vilken idiot man är ibland. När man mår riktigt dåligt så tänker man inte på vad man skriver eller säger.

Förlåt Maria,Emma och Joakim.

Igår ville jag bara ta livet av mig. Det var längesen som jag har mått så här dåligt.

Skulle man verkligen vilja dö så varken säger elle skriver det till någon.

Mina döttrar blev fruktansvärt ledsna och oroliga igår nar jag skrev att jag ville dö.

Ibland när allt känns hopplöst och man känner sig sviken så kommer dessa tankar.

Jag hoppas bara att hjälpen jag får här ska göra så att jag kommer på rätt köl igen.

Så än en gång, förlåt mina kära barn.

Hela min kropp skakas av ängest.

Vet inte om jag ska sitta eller stå. Sköterskan har kontaktat jourläkaren

Resultatet blev mera stesolid. Den jäkla tabletten är som sockerpiller för mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Sitta bland andra människor kan jag bara inte.

Hjälp! Vad ska jag göra för jag vet att när jag mår så här dåligt så stänger jag av hjärnan.

Då kan allt hända. HJÄLP!

Känner mig deppig.

Jag har kommit på att jag inte har något liv. Jag ara existerar.

Jag har nu bestämpt mig att det inte finns något att leva för.

I mitt schema står det att jag ska ta en promenad op em. Fast det regnar kommer jag att ta denna sista promenaden till den fina hamnen som dom har här i västervik.

Oj jag kommer visst att trilla i och sluta simma. <<<<ingen ideè när man har så tjocka kläder på sig.

<när man bara existerar och inte har något liv så finns ingen mening med att vara kvar.

Förlåt alla för att jag är en sådan egoist.

HURRA! JAG HAR SOVIT EN HEL NATT. Det var längesen. Man känner sig mycket piggare.

Idag var jag på avslappning och efter det lite kondition och styrketräning.

Nu sitter jag på mitt rum och kan inte få bort det hatet jag känner.

Kan inte glömma att denna förbaskade människa går omkring på MIN gård.

I torsdags red min dotter och jag i 2 timmar. Gu så underbart det var. Vi skulle ha ridit tillsammans hela helgen, men det gick inte. Jag klarade inte av att åka till gården.

Igår var det en rätt så bra dag för jag sjöng i kyrkan med världens bästa gospelkör.

I Februari ska kören åka till Gävle på en gospel festival. Så roligt. Nu får jag sluta för jag ska sätta mig och brodera på min julduk. Tjolahopp.

Det är lördag kväll och jag sitter här ensam med en vinare. Jag har inte drukit vin på evigheter men ikväll så kände jag för det.

Det kommer att bli en låååång natt. Det är bara att stoppa i sig en massa piller och tillsammans med vinet blir det party med mig själv och mina två underbara busig katter.

Funderar på att hänga en spegel framför mig för då har jag ju sallskap av mig själv och får dom svaren jag vill ha.

Just nu är livet surt. Jag undrar om det är värt att leva så här? Jag tror inte det. Visst, jag tycker nog lite synd om mig själv just nu men att se sitt gamla drömhem bli invaderad av en annan människa klarar jag bara inte av.

Det är nog bättre att försvinna för gott.

God natt alla mina kära läsare.