Just nu känner jag mig som Gösta Ekman i filmen"Mannen som slutade röka".

Att det finns så många rökare överallt. Har aldrig lagt märke till det förrut.

Suget är enormt och jag tar nikotin snus och även munspray men det lindrar knappt.

Ni skulle bara höra mig när jag tar sprayet. Världens hicka. Det låter som en åsna som skriar. Helt sjukt alltså.

Använder det bara när jag är ensam för vad ska folk tro när det kommer någon som låter som en åsna.

Stackars människa nu behöver hon psyk hjälp.

Helst i denna staden där många vet hur jag var när jag var deppig och hade ångest.( Jag har ju skrivit om dessa bravader för ett par månader sen.)

För att inte tala om HUNGER. Jag är sååå hungrig. Allt flytande gör ju så att det kluckar i magen.(Åsnan har druckit för mycket vatten.) Jaja får fortsätta kämpa för det gäller ju min framtid.

Var och hälsade på min bror idag och han blir så glad varje gång .

Talet blir bara bättre och bättre men han hör väldigt dåligt och han kan ju inte läsa.

Vissa bokstäver känner han igen men kan inte placera dom i ord.

Om jag tar lite brännvin så kanske jag kan prata bättre för man brukar ju bli rätt så talför då.

Vi satt och skrattade om det och undrade hur läkaren skulle reagera om Thomas satt där och var berusad.

Det kändes skönt att Maria har sin APU på avd för han blir så ledsen när man går ifrån honom.

Han vill åka hem.

Nu på morgonen fick jag ett sms från min andra dotter Emma. "Nu sitter jag på planet på väg till Tailand"

Åhhh jag vill följa med. En hel månad i värmen. Gu så gutt!

Nu får det vara för idag. Tjolahopp  

Min mage kurrar.

Lite mer än halva dagen har gått med flytande kost och jag känner mig en aning hungrig.

Egentligen ska jag inte börja än men jag är rädd för att jag inte hinner gå ner 6 kg till den 7 Mars.

Rökningen! Ja hur går det med den?

Det är skit jobbigt. Vart jag än vänder mig så ser jag rökare. Mycket konstigt för när jag höll på med det så kände man sig rätt ensam att ha den ovanan.

Jag ser cigaretter som står på rad och dansar cancan.(haha)

Jag ger mig inte. Jag ska klara det!

Emma och Bakhie har åkt till Stockholm idag och imorgon flyger dom till Tailand.

ÅHH JAG VILL OCKSÅ MED.

Nåväl, får väl sitta här med vovven och längta till värmen.

Jag ser fram emot att kunna ta på mig en sommarklänning som inte ser ut som ett tält.

Nähä nu kallar Pepsi. Dags att gå en långpromenad innan gospelövningen.

I torsdags träffade jag min kirurgläkare i Kalmar.

Först var det ett info.möte och sedan en träff med läkaren. Jag fick ett mycket positivt svar.

Han sa att jag var en stark kandidat eftersom jag håller igång så mycket jag kan.

Jag ska få en Gastric bypass operation. Det var inte ens någon väntetid så den 7 Mars sker operationen.

Det finns ett vilkor: Jag måste gå ner 6 kg. Jag får inte väga ett gram över för då blir det inställt.

3 veckor innan ska jag börja med flytande diet men jag börjar nog tidigare för jag är rädd för att inte lyckas gå ner dessa 6 kg.

Jag ska försöka att skriva lite varje dag om hur det går med flytande föda plus jag har slutat röka.

Det blir kämpigt men jag ska klara det.

Inte fick jag vara glad så värst länge.

Kommer hem, sätter mig för att äta och PANG så går en framtand av ända nere vid roten.

Min tandläkare sa att det kommer att kosta mellan 8-10 000 kr för att fixa den.

Jag har inte den ekonomin så jag får väl sluta upp med att skratta för det ser inte klokt ut.

Jag är glad att för att minska i omfång men att mista tänder är för jävligt.

Min käre bror som nyligen fick en stroke har blivit mycket bättre så det känns ju skönt.

Detta va lite av min vardag just nu. Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Förra veckan skulle jag ta fram min glasögon ur mitt glasögonfodral och döm om min förvåning så låg det en liten lapp under glasögonen.

                                                  
        Min kära vän Veronika

                               Den 27 Januari vill jag bjuda dig på Cecil(kina resturang) för att jag vill

                               att du ska komma ut lite.

                                                  
                    Kram Bella.

Denna lilla underbara och glada människa. Vi jobbar tillsammans med djur och så sjungar vi i Sveriges bästa gospelkör.

Vi kan prata, gråta och skratta tillsammans.

Vi stöttar varandra om någon av oss har det svårt och jobbigt någon dag.

Hon vet att jag har blivit väldigt ensam efter den svåra deppretionen som jag kämpade med i så många år.

Vänner försvann. Kvar blev Berith i byn som jag tvingades flytta ifrån.

Jag fann en ny vän. Denna lilla ängel Isabella.

Hon såg hur ledsen jag var för min bror som fick en stroke på Tisdagen.

Han överlever men är som ett litet barn. Om detta kommer jag att blogga lite senare.

Tack kära Isabella och det ska bli sååå roligt på Fredag.

Kan bara konstatera att det finns änglar.    

Min bror fick stroke i Tisdags och nu frågade dom min syster om han kunde bo hos någon av oss syskon.

Att dom redan vill bli av med honom. DET ÄR JU SJUKT!

Vi har ju egna familjer, alla jobbar så hur ska det gå till?

Visst, jag skulle gärna göra det men tror inte att jag skulle klara av det.

Han är ju fortfarande väldigt dålig.

Jag bor ju rätt trångt också. I en två:a tillsammans med min dotter.

Hoppas, hoppas att det finns någon annan lösning så småningom.

För det första så fick jag höra att min bror inte kommer ihåg att jag var hos honom igår men han kände igen mig medans jag var där.

Minnet är ju borta men förhoppningsvis kommer det tillbaka så småningom. Den enda han kommer ihåg är mamma.

Han fick ju en penna av henne och det pratade han om hela tiden.

Ska åka och hälsa på honom nu i eftermiddag.

Nu en annan sak. Hunden ligger alltid hos mig om nätterna. Han är ju gammal nu. 13 år.

Vaknade nu på morgonen och var genomsur på ryggen. Jäkla hund! Han har pissat i sängen och just där jag ligger.

Han har aldrig pissat inne förrut. Jag tror att han börjar bli inkontinent.

Detta var bara början på denna Fredagsmorgon.

Käkade frukost och då gick en framtand i bitar. Men för sjutton! Ska jag bli tandlös nu också. Vilket par.

En pissande hund och en tandlös kärring som visslar när man ska säga bokstaven F.

Och jag som ska sjunga i kyrkan på söndag.

Ringer tandläkaren och döm om min förvåning så får jag en tid idag

Hm ska kanske köpa en lott idag eller också går bilen sönder.

Få se om det är en tur eller otursdag idag. Den har ju inte börjat så bra. Undrens tid är ju inte förbi(hoppas).

tjolahopp  

På Tisdagskvällen får jag ett samtal från min storasyster " din bror har fått en stroke" Ambulansen har varit här och hämtat honom.

Jag såg när ambulansen åkta förbi där jag bor. Det gick fort. Lyssnade och följde ljudet. Den for åt min brors och systers håll.

Jag tänkte bara att "Oj vad bråttom dom hade" DET VAR MIN BROR SOM DOM HÄMTADE"

Jag fick svårt att andas. Han hade gått med denna stroken hela dagen innan han kom hem till min syster.

Kommer han att överleva? Hur skadad är han. Det var en massiv blödning enligt läkaren så det var ovisst hur mycket som är skadat.

Idag skulle jag hälsa på honom för första gången. Jag var nervös. Vad ska jag säga? Kommer han ihåg mig? Hur ser han ut. Han hade nästan blivit helt döv och kunde inte prata.

Besökstiden är kl 13:00. Nu är klockan halv ett. Gud vad ska jag göra? Jag kanske ska vänta till imorgon istället.

Skärpning Veronika! Självklart ska du hälsa på. DET ÄR JU ÄNDÅ MIN BROR SA JAG TILL MIG SJÄLV.

Tog ett djupt andetag och åkte iväg.

Kommer upp på avd och ser honom i korridoren. Han känner igen mig och börjar storgråta.

Tjutande sprang jag fram, kramade honom så hårt jag bara kunde.

Vi satte oss ner med var sin kopp kaffe. Han tittar på mig och säger"- hittar inte orden, vet inte varför,flyttar borden(han menar att bokstäverna flyter omkring. Kan inte sätta ihop dom rätt.)

Eftersom hörseln har blivit påverkad och han är i det närmaste döv så pratade jag väldigt högt i hans vänstra öra.( han hörde visst lite på den sidan)

Jag tror att hörseln har blivit bättre för jag satt mitt emot honom och talade långsamt och faktiskt så svarade han mig.

Det sista jag sa till honom innan jag åkte hem var" Vi ska klara det här men vi tar en dag i taget. Då säger han tack.

ÅH det var hemskt. Han ska inte säga tack! Vad har man syskon till? Det är ju självklart att man ska hjälpa till!

HAN ÄR JU MIN BROR!

VI KOMMER ATT KLARA DET HÄR"BRORSAN"

jAG VILL BARA SKRYTA LITE!

                      MINA FINA DÖTTRAR OCH MIN KÄRE SON + MITT BARNABARN NELLIE!