Skönt, julen är över och ett nytt år att se fram emot. Julafton var jag hos min son och hans sambo. Alla tre barnen var där.

Lilla Nellie brydde sig nog inte så mycket men Nova och Bella sprang omkring med glittrande ögon och klämde i smyg på julklapparna som låg under granen.

Jag tänker tillbaka på när mina barn var små och dom frågade hela tiden "kommer inte tomten snart"

Detta var en underbar period för mig. Helt frisk, många vänner, huset på landet tillsammans med Sven. Stallet med hästarna, friska barn och ett arbete att gå till.

Vart har åren tagit vägen. När jag blev dålig så drogade dom mig så mycket att flera år av mitt liv minns jag inte.

Mitt liv har rasat samman.

Nu sitter jag i en liten 2:a tillsammans med min 18-åriga dotter. Dålig ekonomi. Jag har 500 kr som vi ska leva på nu i Januari.

Det kommer inte att gå. Jag går just nu hos tandläkaren, vilket inte är billigt. Träffar min kurator som också kostar. En massa läkarbesök, vilket inte heller är så billigt.

Jag skulle behöva nya glasögon. Ska jag läsa något måste jag använd förstoringsglas.

Socialen vill inte hjälpa mig. Handläggaren sa att jag får väl strunta i att betala räkningar.

Åhhh jag önskar mig en liten stuga att hyra med trädgård och gärna skog runt om.

Det är aldrig riktigt lugnt när man bor i hyreshus. T.om hunden vantrivs.

Gud vad jag saknar tiden då jag var pigg och bodde i Möckhult.

Avslutningsvis så ser alltså det nya året ut att bli en repris av 2011.

Fast detta året blir nog lite värre eftersom jag nu måste ställa in en massa betalningar och försätta mig i bankrutt.

Nu får det vara nog med självömkan så" God fortsättnig på det nya året" och var rädda om varandra  

Jaha då var det dax igen.

Jag har börjat hata julen. Just det "hatar". Visst låter det hemskt om man tänker på vad julen igentligen handlar om.

Det ska ju vara gladjens högtid men tyvärr så har många, många glömt det.

Det är bara en massa krav hit och dit.

Jaja ni tycker nog att jag bara gnäller men jag säger sanningen och jag vet att vi är många som tycker samma sak.

Det ska städas, bakas, pyntas och dessa förbaskade julklappar.

Jag försöker att vända på varenda krona men det räcker inte. Visst mina barn är stora men man vill ju ändå ge dom en liten klapp iallafall. Sen har jag mina älskade barnbarn

Julen är ju deras högtid(det tycker jag). vad ska man köpa. Nu för tiden har dom egna datorer. En del har även mobiltelefoner. Hur ska man kunna överträffa detta.

Det duger inte med mjuka klappar och vem vill ha det. Det ska vara hårda men går man in i en leksaksaffär så får man dåndimpen. T.om ett litet sudd kostar skjortan.

Hur ska jag klara av att ge något som dom sen bara blir besvikna på.

Nu har jag klagat på julklapparna.

Nu kommer jag till allt pyntande. Jag älskar att pynta men i år fundera jag på att skita i allt.

Bor tillsammans med min dotter i en liten tvåa. Det är saker överallt. Att få det hemtrevligt är sååå svårt. Hon lovade att hjälpa mig men nöjen går före just nu. Visst jag förstår men en eftermiddag kunde hon ju offra på att hjälpa till.

Nu det här med att baka. Jag tycker det är roligt att baka men när inte julstämmningen vill infinna sig ja då skiter jag i resten också.

Jag har känslan av att det är pengar som styr hela julen. Har man inga får man dåligt samvete. Att inte kunna glädja andra som man så gärna vill. Det knyter sig i magen.

Nu har jag även fått stora munsår som är ett tecken på innre stress.

Även mina stämmband har blivit drabbade.

Jag vill ju så gärna vara med och sjunga i gospelkören men det låter som om jag har kommit i målbrotten.

Oj nu tappade jag tråden. Som sagt jag börjar hata julen. Tittar på mitt konto. DET FINNS INGA PENGAR. Jag kan inte ens köpa mig en liten julskinka.

Hm ska jag gå ner till förrådet och hämta lite ljusstakar. NÄ jag skiter i det. Jag drar nog täcket över huvudet och tycker synd om mig ett litet tag till. Sen kanske jag gör något. Näää nu börjar jag att böla också. Juldeppression? Nja kanske! Tjolahopp   

Som vanligt så var det evigheter sen jag skrev i bloggen.

Idag hade vi en gospelkonser i Döderhults kyrka och det var fullt till sista bänken.

Det var med blandade känslor som man stod och sjäng för fullan hals.

Thomas som är våran kantor och ledare ska ju sluta så denna konser var den sista med honom.

När Anna började sjunga you got a friend så började något vått rinna nerför kinden. Det var samtidigt sååå roligt eftersom vi har övat detta i hemlighet och när vi reste på oss sjungande medans Thomas satt kvar ja då rann det ännu mer.

När sen alla i kyrkan reste sig upp, ja det går inte att beskriva. Man måste uppleva det.

Visst vi har ju jul och nyårs konsererna kvar men då är alla andra körer med.

Jag säger bara det att den som ska överta Thomas mantel har stor press på sig men samtidigt kanske det är dax för nya ideer.

Kvällens konser var helt underbar. Hoppas att inspelningarna blev bra så att man kan få en skiva.

Att det ska vara så svårt att hålla igen tårar. Jag tycker bara det blir värre och värre. Om man blir så här med åldern ja då vågar jag inte tänka på hur jag är om tio år

Det är nog bäst att börja köpa hem mängders med näsdukar. Som jag ser det kommer jag väl att snyfta för minsta lilla i framtiden.

Nu vill jag bara hälsa till alla som läser detta att jag älskar gospel och särskilt DÖDERHULTS GOSPELKÖR!

Lycka till Thomas i den nya församlingen !    

oj vad länge sen det var att jag skrev i min blogg.

Igår såg jag en videosnutt på näten när vi sjöng gospel och ve och fasa när jag fick syn på mig själv.

Jag ser ju ut som en ELEFANT. Hur kan man bli så fet? Jag känner mig äcklad när jag ser mig själv.

Jag HATAR speglar. Jag hatar KAMEROR.

Jag blir så ledsen när det kommer upp bilder på mig själv.

Men du kan väl BANTA?

PYTTSAN! Har försökt med det mesta. Kaffe +cigg. Endast nudlar. Dietmat. Pulver på längden och på tvären.

Jag har nog testat det mesta som finns ute i handeln.

Ibland får jag höra " du får väl börja motionera" AHHH jag blir sååå trött på alla dessa besservisser. Jag RÖR FAKTISKT PÅ MIG!

Promenerar med hunden. Jobbar på en gård( mycket kroppsligt arbete)

Jag rider. Så vad i helskotta ska jag göra?

Kom bara inte med förslag om att gå på gym. Så jäkla dyrt som det är.

Min pension räcker inte till.

Visst! Jag tycker synd om mig själv och det tänker jag fortsätta med.

Försöker att skoja bort mitt dåliga samvete med tex " sälar fryser ju inte så det kommer inte jag heller att göra"

Nähä, nu ska jag gå och gråta en skvätt och ta mig en kopp kaffe.

Kram på er alla TJOCKISAR och ha en bra dag för det ska jag ha. Hm tror jag i alla fall! Tjolahopp    

    Pepsi 12 år.

Jag håller på att bli tokig(igen).

Min underbara kurator har slutat och nu har jag fått träffa en ny.

Jag kommer dit, sätter mig i stolen och vi bara sitter och stirrar på varandra först.

Taggarna är utåt på mig.

jag vet inte hur många kuratorer och läkare jag har avverkat, men det är en hel del.

Nu börjas det!

Jag vill inte titta i dina journaler utan bilda mig en egen uppfattning säger han.

Men för f... ska jag gå igenom hela mit liv för hundrade gången.

Hur ska jag kunna komma framåt när jag får börja om från början hela tiden.

Vilka skolor har du gått? Vilka jobb har du haft? När blev du dålig? Om och om igen med allt som jag vill ha bakom mig.

En del förstår visst inte att det man har bearbetat vill man ha bakom sig. Jag vill ju se framåt men icke. Pust stön. Vill slå huvudet i väggen.

Nu byter jag ämne.

Jag är så orolig för min lilla vovve. Han heter Pepsi och blir 13 år i december.

Han har blivit gammal så fort.

Går här och hänger men ibland kommer valpen fram och han vill busa.

Jag har haft honom sen han var valp och jag vet att dagen närmar sig då han inte finns mer.

Han har fått epelepsi och anfallen kommer oftare nu.

Nu får det vara bra för idag.

Tänk va bra det kan bli. Nu har han pratat med sina föräldrar och han har nu flyttat hem.

Det är ju skönast att bo hemma.

Nu hoppas jag bara att han sköter sin skola och att han pratar mer med sin mamma.

Jag har sagt till honom att om det blir problem så är min dörr öppen.

Nu håller jag bara tummarna att allt ska gå bra.  

Ja, jag vet inte om jag igentligen ska skriva om detta, men jag gör det ändå.

Det handlar om en kille som har svårt med att gå upp på morgonen.

Han går på gymnasiet eller rättare sagt han ska gå på gymn. Eftersom han inte orkar gå upp på morgonen så har han struntat i skola vilket är synd för man måste ha en utb. om man ska få något jobb i dagens läge.

När en annan slutade grundskolan så skrek dom efter arbetskraft och man behövde inte ha någon särskild utbildning till ind.jobb

Hur som helst så tappade mamman tålamodet och kastade ut honom. Jag kan förstå frustrationen när ens barn inte kan ta ansvar för sin framtid.

Han är en väldigt go kille som behöver en spark i baken för att komma igång så nu har jag lovat att han får bo hos mig. Det är ju så att han är min dotters pojkvän.

Jag hoppas att han kommer att sonas med sin mamma men enligt honom har dom svårt att prata med varandra.

Så länge det är så får han bo kvar här och jag tänker stötta honom till 100 %.

Regler om att spela dataspel. Inga sena nätter. Upp på morgonen.(om jag så ska dra honom ur sängen).

Om du(vill inte skriva hans namn) läser detta så hoppas jag att du inte tar illa upp.

Vill bara skriva om hur det kan vara i dagens samhälle för detta är inte så ovanligt.

Jag har själv kastat ut min dotter en gång i ren frustration. Men jag visste att hon ändå hade tak över huvudet för jag ringde till hennes far.

Där bodde hon en månad och sen var hon tillbaka med en helt annan inställning.

Ibland kan sådant vara en väckarklocka men det måste ju vara lite kontrollerat. Man kan ju inte bara släppa dom vind för våg.

Den dagen som barnen  har tagit sin student kan man dra en lättnande suck.

Tjolahopp