Nu har jag ätit lunch. Det blev falukorv med rotmos. Förmiddagen har varit lång.

Jag vaknade klockan 3 och kunde inte sommna om så det var bara att masa sig upp och gå till dagrummet. Där sitter några vårdare och tittade på tv:n utan ljud. (undrar om det är en arbetsskada?). Hur i sjutton kan man glo på tv:n utan ljud och text?

Men som sagt så satte jag mig tillsammans med dessa stackare och började glo på tv:n. Snart blir jag proffs på läppläsning. Röksugen, det är bara förnamnet så det blev en rask promenad till toan.

Jag klättrade upp på toa-stolen. Balanserade på kanten och tände en cigg. ( gu vad den var god).

Jag fick hålla ciggen så nära ventilationen så att röken inte skulle sprida sig till brandlarmet ca 1 meter bort.

Röken fick jag blåsa ut saaaakta för det var dåligt drag i vent.

Phu, jag klarade larmet den här gången också. Nu kommer nästa utmaning : klättra ner från toa:n utan att hamna i den. Plastlocket gungade oroväckande under min tyngd. Hurra jag klarade det också. Hm undrar om man kan bli proffs i toa-klättring och smygrökning.

Nog om det. Klockan närmade sig 6:00 och ytterdörren blir upplåst. Nu är det bråttom-: ÖPPNA jag måste ut och ta mig ett hederligt bloss. Jag springer nerför trapporna ( det går fortare än hissen) ut i kylan och det spöregnade men vi rökare är ett tåligt släkte. Om det så skulle vara snöstorm och driv is så står vi tåligt där ute och blossar.

Nu har jag blossat på ett hederligt sätt och har tillräckligt med tålamod med att vänta på hissen.

Kl7:30 är det frukost och sen är det bara att vänta i kö för med;.utdelning Efter någon timme får jag en sådan panikångest att jag börjar krampa. Först kommer en skötare som knappt kan svenska och såg ut som ett levande frågetecken så min rumskompis fick säga till henne att larma om medecin. Sjuksköterskan kom, hällde i mig något kramplösande och sa till skötaren att jag klarar mig själv. Alla gick ut, bara den som jag delade rum med var kvar.

När jag krampar länge så stänger jag av kroppen och blir nästan som en medvetslös person.

Min vän hörde hur jag slutade andas och det var hon som fick igång mig igen. Ska en annan patient verkligen behöva hoppa in för ett rädda en medmänniska? När hon skrek på sköterskan så började det hända saker. Rummet fylldes av vårdare som lyckades att hålla mig vaken.

Jaja så kan det gå på avd 23 psyk i V-vik

Nu får det vara bra en stund. Tjolahopp  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För några år sedan skar jag mig mycket på mina armar. Nu är jag rädd för suget har kommit tillbaka. Det SKA göra ont för då går ångesten över en stund. Jag behöver nog hjälp men vet inte hur jag ska göra. ...

Visst är man lite konstig ibland. När man sitter här och inte har någon att umgås med så känner man sig både ledsen, deppig och lite arg. Jag borde vara tacksam för jag har tre fina vuxna barn och en massa gosiga barnbarn. Helt plötsligt kanske man  ...

Igår var jag och hälsade på mitt nya barnbarn Devin och hans systrar. Oj vad dom växer, man hänger inte med i svängarna. Han är sååååå söt och gosig. Hela tiden hade han ett leende på läpparna. Flickorna är också så söta och goa på alla sätt. ...

Jag har tre underbara barn och en massa barnbarn så varför känner jag så här. Livet är en pest och jag vill inte leva längre.   Kommer hem till en tom lägenhet och sätter mig framför tv:n. Kan inte sova om nätterna utan vankar fram och tillbaka...

Det här med psyket är ett stort gissel. Nu när våren närmar sig med ljusare dagar och fåglar som börjar sjunga för full hals ja då blir man depprimerad. Borde det egentligen inte vara tvärt om.   Nu ska man vara pigg och glad. Bara njuta av nat...